På morgonen kände jag en molande värk i högersidan,ner mot benböjen. Jag trodde det var vanlig magont eller kanske någon förstoppning. Mådde lite smått illa men det var överkomligt. På lunchen skulle jag leda ett Nordic Walking-pass och kände att jag nog skulle klara av det om jag själv tog det lugnt. Åt lite frukost och gick sedan på toaletten flera gånger för att se om det skulle bli bättre,men ingen skillnad.
Jag tog mig till passet vid 10:30-tiden och det kändes fortfarande som en molande värk och jag beslöt mig för att genomföra passet ändå. Det kändes konstigt nog bättre under passet men jag tog det väldigt lugnt själv och det var strålande sol och en relativt varm dag. Efter passet duschade jag och bytte om i lugn och ro och gick sedan med Linda i sällskap till parkeringen. Idag hade vi tagit varsin bil. Smärtan kom plötsligt tillbaka och den ökade kraftigt på bara några minuter. Jag trodde att bara jag satte mig i bilen och vilade så skulle det gå över,känslan av illamående och yrsel som också uppstått. Linda tog mina saker för nu hade jag svårt att ta mig till bilen. När jag väl nådde bilen och satte mig i baksätet så bad jag Linda om att ta mig till akuten för nu hade jag smärtor och illamående som jag inte kund kontrollera och jag visste att något var riktigt fel. Kanske blindtarmen var orsaken till det hela?
Vi satte oss i bilen och Linda körde från Gröndal mot sjukhuset via Hotell Skogshöjd och skulle sedan var det tänkt att hon skulle åka över stora klaffbron. Jag var så illamående och det gjorde så ont att jag bad Linda att stanna på Skogshöjds parkering för jag kände att nu skulle jag kräkas. Jag tog mig ur bilen men kräktes inte men det gjorde så ont och jag var svimfärdig så jag var tvungen att sätta mig ner på marken. Efter det kunde jag inte ta mig upp och jag kände att jag inte skulle klara av en fortsatt bilresa med Linda till sjukhuset. Jag bad Linda ringa efter en ambulans och medan hon prata med SOS så jag svarade på frågor jag fick så gott jag kunde. Det kändes som en evighet innan ambulansen kom men snart hörde vi ljudet i närheten och det stängdes av och strax därefter stannade ambulanssen till hos oss. Innan ambulansföraren och sköterskan,Mikael G,hjälpte mig in i ambulansen så blev jag undersökt och det klämdes på magen på alla tänkbara sätt och det gjorde än ondare. Min första tanke när jag kommit in i ambulansen var på barnen. Robert skulle ta tåget 14:39 till Södertälje Syd där jag skulle hämta honom och skjutsa till Sydpoolen till hans simträning. Han har slarvat bort sin mobil och jag visste att jag inte skulle få tag i honom. Han skulle bli stående där på stationen och vad skulle hända. Mikael G sa att det ordnar sig alltid,polisen kan alltid hjälpa till. Jo tack jag kom att tänka på alla gånger vi haft polisen letandes efter Aliette. Mikael sa att vi skulle åka sakta till sjukhuset. Vadå sakta,jag vill ju fram så fort det går……Han förklarade att det var för min skull,så jag skulle hinna få smärtstillande i ambulansen innan vi kom fram till sjukhuset för väl på sjukhuset skulle jag behöva vänta på läkare innan jag skulle få smärtlindring. Åh tack för det Mikael ge mig vad du har. Mikael hann sätta dit kanylen och ge mig en omgång Morfin innan vi landade på ambulansintaget. Jag kände mig skönt lullig men smärtan fanns kvar om än något dämpad. En riktig charmkarl som när jag svarat på frågan om mitt personnummer sa att jag såg yngre ut än vad jag är 
Väl inne på sjukhuset så blev jag undersökt igen och de hade diverse anledningar till orsaker till smärtan,blindtarmsinflammation,utomkvedshavandeskap och något mer. När väl alla hade kollat det de ville och tagit prover så blev jag utrullad till övervakningsplats ,ÖV4, utanför sjuksköterskereceptionen och där fick jag mer Morfin. Klockan var vid 13-tiden när jag kom in till sjukhuset.
Det var den platsen mamma legat på sista gången hon var inne på akuten för att on fallit ur sängen och pappa var så chockad att han inte orkade komma dit. Jag var där med mamma hela tiden och det visade sig att inget var brutet den här gången. Stjärtmuskeln hade dock gått av. Mamma var så törstig hela tiden och ropade dicka hela tiden och ingen av sköterskorna förstod. Jag förklarade att hon måste få dricka men de sa nej eftersom hon inte fick dricka innan resultat kommit utifall hon skulle behöva opereras. Det är tufft att säga nej,det vet jag av egen erfarenhet sedan tidigare när törsten slår till.
Linda hade följt efter ambulansen i sin bil och var hos mig hela tiden efter det. Sista läkaren som undersökte mig tjatade på mig att jag skall ta djupa andetag och jag fattade inte varför förrän senare. Jag blev trött av Morfinet och slumrade till hela tiden och då satte monitorn igång att tjuta och sköterskorna var och petade på mig och påminde mig om att jag måste andas för när jag slumrade så slutade jag andas. När sköterskorna inte var där så petade Linda på mig. Jag som tyckte jag var vaken hela tiden och sa jag andas,jag andas Där emellan kräktes jag vid ett par tillfällen.
Sandra skulle hämta Aliette 14:45,före hon skulle börja jobba,och släppa av henne på dansen där hon skulle vänta på mig efteråt till 16:30. Henne skulle jag ju inte kunna hämta nu och jag ville ha Linda hos mig. Linda och jag resonerade ihop oss och Linda ringde först Sandra och sedan skolan och pratade med Robert att han tar med henne hem efter skolan och de båda hoppar över sina aktiviteter och väntar hemma på oss. Linda ringde hem vid 14:30 för att se att de kommit hem,men inget svar. Hon gjorde ett nytt försök 15:00 men fortfarande inget svar. Då ringde hon fritids och Aliette var kvar. Hon ringde fritidsklubben men ingen Robert. Då letade hon rätt på kompisarnas nummer och ringde runt och hittade honom hos William. Robert sa att Aliette ville stanna kvar på fritids och då lämnade han henne där. Han fick order om att hämta hem henne 16:30.
Vid 16-tiden så åkte jag in på CT-röntgen. Jag lyckades att ta mig över till CT-bordet och de gjorde mig redo och skjutsade in mig i maskinen. Medan jag låg där fick jag kontrastvätska och mitt i allt när det skulle köra en ny vända så kände jag en sådan enorm smärta igen och kräkkänslan sköljde över mig. Jag ropade efter en spypåse och kommentaren var att jag skulle ligga stilla. Vill ni ha de så,ok för mig men då får ni städa tänkte jag men ropade en gång till och då kom de med en påse som jag nyttjade.
Vid 17:00 ringde Linda hem igen för att se till att de var hemma. Inget svar. Linda ringde fritids och Aliette var kvar och ingen Robert. Jag fick tag i grannen,Susanna,och hon åkte och hämtade Aliette. Därefter när båda barnen väl var hemma så styrde Linda över deras aktiviteter och tider via telefon.
Upp till övervakningsplatsen igen,mer Morfin och väntan. Under hela vistelsen var jag så törstig och fick inte dricka så Linda sprang som en skottspole mellan kranen och ÖV4 så jag kunde gurgla vatten i munnen och spotta ut i en spypåse. Det hjälpte till viss del. Det kom ingen läkare med resultat förrän vid 19-tiden och det visade sig att jag fått ett njurstensanfall med en njursten på 4 mm samt några mindre. CTn hade även visat annat som kommer att utredas framöver. Jag fick genomgå en ytterligare undersökning och har blivit kallad på en ny den 14 maj.
På sjukhuset kunde de inte göra mer nu än att skriva ut smärtstillande och avslappnande medel för urinblåsan. Hem och vänta ut att stenen kommer den vanliga vägen. Hoppas det inte dröjer och att den värsta smärtan inte kommer åter. Nu var smärta i alla fall borta och jag var lite gummiaktig i benen,men jag och Linda tog oss till Cura-apoteket på ICA Maxi i Södertälje och hämtade ut medicinen.
Vi trodde att vi hade koll på barnen men de var fortfarande vakna när vi kom hem 21:30. Susanna och Linda åkte tillsammans och hämtade min bil på Gröndal.
Senaste kommentarer