För vissa slutade den lyckligt och för en annan i en tragedi. Efter att ha letat metspö i större delen av Vetlanda så hittade jag till sist 3-meters och 6-meters metspön på Karlsson. 4-meters var det slut på så jag tog två 3-meters. Robert ville ha en 6-meters, men när jag stegade upp längden i butiken så insåg han att det skulle bli för långt att meta med från en liten roddbåt på sjön. Efter annan shopping och besök på Be-Ge lastbilar dit jag hade tagit med glass till fikat så begav vi oss tillbaka till stugan för att få i oss lite mer matigt än vi klämt i oss under dagen. Ole hade klippt större delen av gräsmattan och gett upp för dagen.
Vi åt lite smått och kom sedan stressade iväg till Östanå Camping där vi skulle hyra båt. Väl framme där upptäcker jag att vi glömt ta med Roberts nya kastspö vi införskaffat igår på Kosta outlet samt de två metspön som vi köpt idag. Inget att agna hade vi heller med oss, så Ole fick vända och hämta utrustningen och en burk majs att agna med. Under tiden fixade jag med flytvästar, åror och båten. Väl ute på sjön så hade barnen svårt att hålla sig lugna och de väsnades en massa. Robert fick napp ganska snart men inget som han lyckades få fast på kroken, de åt bara hans majs. Efter 40 minuter så hade Aliette lagt sig i knät på Ole och jag hade fixat hennes bete och gav de två metspöt att hålla koll på medan jag kastade med Roberts kastspö. Jag hade fått sätta på helt ny lina som var 0.40 och det strulade mycket. Jag vet inte om jag gjort rätt, får kolla upp saken. Jag hade problem vid nästan varje kast men tänkte inte ge mig. Tillslut så såg jag hur Roberts flöte började röra sig men han fick aldrig fast fisken utan blev bara av med majsen. När han skulle sätta på ny så började Aliettes flöte att röra sig mer än vanligt och Aliette och Ole kvicknade till. Efter några flötesdyk så hjälpte jag till att få upp fisken och i båten landade en mört på ca 15 cm. Robert ville genast avliva den men då när Aliette hörde att han skulle döda fisken började hon gråta och skulle ta upp den för att rädda den tillbaka till sjön. Ole och jag visste inte riktigt hur vi skulle göra, klockan var kring 21-tiden och Aliette hade redan sagt att hon ville hem innan det blev napp på riktigt och jag hade egentligen ingen lust att rensa en liten mört så sent på kvällen så jag tog loss kroken från fisken och slängde det åter till sitt hem. Då grät Robert. Ja vad gör man, vi bestämde att nästa gång så åker vi utan Aliette, men då blev hon ledsen och vi får göra så utan att hon vet om när vi fiskar nästa gång. Det var i alla fall hennes första fisketur och även första fisken hon fått. Fisken var ju gullig och fick inte dö så den återbördades lycklig medan det för Robert var en tragedi att släppa tillbaka en så fin fångst.
Hade det varit en stor abborre eller en gös så hade jag tagit besväret att rensa den så sent på kvällen som vi sedan kom hem.