Kategoriarkiv: Resa

Abiskoresans start

Tåget skulle gå från Södertälje Syd 16:50. Jag hade några ärenden att uträtta före resan, på jobbet och på Granngården. Vi åkte redan vid 15-tiden till Södertälje, Ole körde oss och Aliette följde med för att även hon vinka av mig och Robert. Det var Roberts och min första semester bara han och jag tillsammans. Vi skall under morgondagen möta upp väninnan Bea med sin son Vincent. De bor i Boden och stiger på där under morgonen kring 07-tiden.

Jag och Robert skulle ta tåget från Södertälje Syd och sedan byta till nattåget i Stockholm som sedan skulle ta oss till Abisko turiststation med ankomst någon gång efter 11. Vi var på Södertälje Synd-stationen redan strax efter 16 och barnens farmor var också där för att vinka av oss. Tåget till Stockholm var 20 minuter försenat, men det var igen panik för vi hade nästan 50 minuter på oss för bytet. När klockan närmade sig 17:10 och alla stod och väntade på perrongen kom nya besked om ytterligare försening till 17:25 och därmed såg jag bytestiden krympa ner till bara ca 10 minuter. Nu kändes det som om hela resan låg i riskzonen.  Jag hade nu förberett mig genom att ringa SJ och kolla upp vilken perrong som nattåget skulle gå från och när jag precis fått kontakt 17:24 och ställt frågan och killen i andra änden av tråden skulle kolla så bröts samtalet och då hade jag väntat redan i ca 15 minuter i telefonkö. Klockan närmade sig 17:30 och jag såg vår Abiskoresa försvinna i och med att nattåget inte väntar in andra försenade tåg. Resan såg ut att kunna bli en dröm inför nästa sommar… Det kändes som jag inte hade någon chans att ringa upp igen för det skulle vara urusel täckning på tåget och samtalet skulle med största sannolikhet brytas medan jag väntade i telefonkö. Jag gjorde dock ett försök igen och tåget kom samtidigt in på perrongen. Vi kramades med familjen och hoppade på tåget och vinkade för att snabbt hitta plats och förhoppningsvis få svar på vilken perrong som gäller och bytestiden var nu nere i ca 5 minuter om tåget inte kör in några minuter på kvarvarande sträcka.

När jag precis fått kontakt igen med SJ och de kollar upp vilken perrong som gäller för nattåget så kommer konduktören och jag som var så stressad ber henne vänta för jag har SJ på tråden fattar inte först att hon vill ge mig den information som jag allra helst behöver för tillfället. Till slut så avslutar jag SJ-samtalet och får reda på av konduktören att vi skall stanna kvar på tåget till Uppsala och byta där för att då kommer Abiskotåget in på samma perrong strax efteråt. Hur smidigt som helst :-) Äntligen kände Robert och jag att vi kunde sitta avslappnade och vi visste nu ”Abisko here we come”

Jag ringde Bea och höll henne uppdaterad under allt tumult och alla var lättade när det var klappat och klart och vi till sist satt på nattåget från Uppsala till Abisko.

Robert och jag hade en egen sovkupé och vi installerade oss med all packning och förberedde så mycket det gick så att vi smidigt skulle kunna krypa i säng och läsa innan sovdags. När det var gjort gick vi över till restaurangvagnen och åt renskav med potatismos och lingonsylt. Jag hade även förberett matsäck, baguetter med godsaker i samt dricka till, men det skulle vi ha till frukosten, jag hade allt packat i en kylväska med kylklampar. Efter middagen läste vi och löste korsord i vår kupé. Lagom vid 21-tiden var vi trötta och låg och tittade ut genom fönstret på landskapet som svischade förbi. Det var vackert och när vi nått Bräcke så drog vi ner rullgardinen och släckte för att sova. Jag fick ta en insomningstablett för jag har supersvårt att sova på tåg. Det gjorde susen.

Blixtar och dunder Robert ska resa

Det var till att gå upp 03:30 och göra Robert i ordning för färd till Skavsta flygplats. Robert ska åka till Österrike med farmor och farfar och efter 10 dagar plockar Ole upp honom och de gör sedan en gemensam bilfärd hemåt under 7 dagar. Det kommer bli tomt här hemma och jag saknar redan mitt hjärtegryn.

Jag somnade om igen kring 04:30 och efter en timme vaknade jag av att det blåste rejält ute. Jag såg att det kom några droppar regna på parasollet på uteplatsen och gick ner för att ta ner ett par amplar som hängde och svajade för vinden. Jag hann bara ta ner de och släppa in Findus så öppnade himlen sig och det kom ett rejält skyfall med åska och blixtar. Åskan har i princip varit  konstant från den tiden tills nu. Hoppas att det går bra med flyget och att ovädret dragit förbi när de ska flyga klockan 07:00 till Memmingen. Ole är på väg från Skavsta och det går inte att köra speciellt fort för allt regn. Det var länge sedan jag var med om ett sådant här åskväder.

Nu kommer jag ha en lång väntan tills resenärerna hör av sig att de är framme i Österrike efter ca 6-7 timmar…

Senare i eftermiddag åker jag med Aliette till Oskarshamn på tjänsteresa. Det blir en liten utflykt för henne också. Det är skoj med hotell och hotellfrukostar. Så får vi göra någon liten extra utflykt under vägen. Jag får surfa och se vad som finns. Hoppas vädret blir bra under resten av dagen.

20-årsjubileum

Vad tiden går fort. Idag för 20 år sedan så förlovade vi oss, jag och Ole på Sala Thai i Stockholm. Detta skedde endast 29 dagar efter vi blev ihop :-) Fast när det gäller tiden som vi blev ihop är vi inte överens om. Ole räknar från den 1 december 1990, det var då vi gick på vår första ”dejt” om vi nu kan kalla det för det. Han och min lillebror följde med och tittade på när jag hade basketmatch och efteråt så åt vi pizza :-) Det var egentligen inte förrän under februari och mars som vi började umgås mer och åkte på kompisresor till Sälen ett antal gånger. Vi var ut och dansade någon gång i Södertälje, på Avenyn som det hette på den tiden och jag blev uppvaktat gång på gång med blommor och vid ett tillfälle med en låt som han skrivit text och musik till själv. På den tiden spelade han mer piano än det blivit på flygeln här hemma senaste åren.

Första 10 åren så reste vi en hel del, bilade mycket i Tyskland och Österrike. Vi bodde till en början i min 1a på 44 kvm på Stenkullevägen 9 i Nykvarn då Ole låg i lumpen på KA1 (Vaxholm). Det blev en del turer även dit ;-) Jag hade en undulat som hett Karlsson.

När han var färdig med lumpen så flyttade vi in i hans 2a i Fornhöjden och där skaffade vi katt (1991), Bond och Napoleon. Bond dog för 2,5 år sedan drygt 17 år gammal. Napoleon dog för ung, bara 12 år, troligen förgiftad. 1994 så hittade Ole några kattungar, två levde och de andra var döda. De fanns inne på Scania Hovsjös område ute vid några lastpallar. Vi tog hand om dem och Missy blev 15,5 år gammal och syster Smulan är nu 16,5 år och mår väl. Hon har alltid varit skygg men senaste 3-4 åren så är hon väldens keligaste som gärna hoppar upp i sängen och tar plats och buffar för att få gosa. Även i Fornhöjden hade vi Undulater, Karlsson som blev minst 12 år gammal, Lollo, Nisse, Lilli och Lilli. Lilli den första blev fångad av Bond en gång, men Bond var så liten så när jag jagade honom så släppte han fågeln fri. Ingen skada skedd men sedan dess var aldrig fåglarna lösa med katterna i närheten. Katterna älskade att ligga och sova ovanpå burarna.

Efter 6 år med pluggande, jobbande och gnetande och vi levde på 3-kronors matlådor så sparade vi ihop till starten av bygget av vårt hus i Nykvarn som vi flyttade in i 1997. Det blev ett enplanshus från Modulent på 120 kvm på Stallbacksvägen 5 i Nykvarn. Där träffade vi våra goda grannar som byggde sitt Modulenthus samtidigt, Yvette, Anders, Anna och Pontus. Även om vi inte bor grannar längre så är de för alltid våra världens bästa grannar. Det var mycket slit men tomten då vi sållade bort glas från hela matjorden som vi sedan täckte marken med. Jorden hade först skrapats ihop från ytan och lagts på hög.

2001 kom Robert så äntligen till världen, och hade jag fått bestämma själv så hade vi haft barn redan vid 25. Men äntligen så var han hos oss och det var en tuff början då Ole fick ta många långa promenader med Robert i vagnen. Förlossningen kom igång på övertid och tog ca 3 dygn och slutade med akutsnitt. Den rackaren satt fast.

2004 kom sedan lillasyster, Aliette. En bestämd dam som inte ville vänta på sig som storebror, utan tittade ut redan 5 1/2 veckor för tidigt. Hon var stor för att vara tidig. Undrar hur stor hon blivit om jag gått tiden ut med henne, drygt 4,2 kg om hon följt kurvan. Vi fick tillbringa första tiden på SöS neonatalavdelning och Ole pendlade medan jag fick stanna kvar med Aliette. Jag längtade hem och efter 9 dagar så var familjen återförenad.

2005 på hösten gick flyttlasset till Järna, till Skyttens väg, där vi bor kvar än idag. 2008 så fick vi tillökning igen i familjen och det var Roberts katt Findus som är en knasig men ändå gullig katt. Han hittar tyvärr på för mycket rackartyg som skapar extraarbete.

För tillfället är det nu en period då vi inte ser så mycket av varandra, vi jobbar en hel del, tränar och tävlar en hel del, skjutsar barnen på alla deras aktiviteter och så vidare. Men barnen blir snart större och klarar sig mer på egen hand så då hoppas vi på lite mer vuxentid tillsammans. Nu är livet ett pusslande. På lördag är det fest på Skogshöjd som SSS arrangerar som tack för hjälpen för tv lyckade tävlingar, Junior-SM och Masters-SM, och då har vi lånat ut barnen till farmor och farfar så vi kan ha en kväll och förmiddag för oss själva. Det ser jag fram emot.

Idag kom Ole hem med en jättebunt tulpaner. 20 trodde jag men inte då, det var 50 stycken. Du gillar ju tulpaner sa han. Ja då har du väl köpt för kommande 30 år också ;-) Så nu är rummen fyllda med tulpaner.

Minimalt med mat och dryck

En morgon med 38 och en kväll med 39,1 i feber. Ännu en dag med hög feber. Robert äter verkligen inte mycket och blir mätt på ett par tuggor. Han dricker för lite också så jag får truga i honom med jämna mellanrum. Han gnäller att saker inte smakar som de brukar och det är ju inte konstigt när han är sjuk.

Farmor hämtade Aliette på eftermiddagen från skolan och skjutsade henne till dansen. Sedan handlade de lite godsaker som Ole tog med sig hem på kvällen när han hämtade henne hos farmor.

Idag har han tillbringat större delen av dagen i sängen tittandes på TV. Själv har jag jobbat ikapp lite som dykt upp under min frånvaro. Lite granskningar och telefonmöten. Missade tyvärr en eventuell tjänsteresa till Bryssel idag. Jag har aldrig varit i Bryssel och det hade varit riktigt spännande. Ett möte rörande ”End of Life Vehicles- International Car Recycling Workshop” by ACEA. Intressant rörande ett av mina nya ansvarsområden- säkerhetssystem, såsom airbags, bältessträckare etc. Läste mailet i går kväll och det var inte läge att boka en resa kvällen innan om jag skulle vara där idag 09:30… Kommer troligen fler tillfällen.

Stolt men trött simmare åter hemma

Äntligen, är min stora simmare hemma. Jag var så inne på att han svart skulle vara hemma att jag tog fel en timme på tiden. Jag och Aliette var hos mina föräldrar och firade fars dag. Jag satt som på nålar när klockan närmade sig 17:55 och räknade ner att Ole snart skulle vara hemma med Robert om drygt 40 minuter. Jag ringde Ole 18:15 och frågade hur långt de hunnit och fick till Svar Södertälje. Men så fort kan det ju inte ha gått. Han förstod att jag tagit fel på tiden och berättade att han var på väg till Stockholm och att jag sagt att båten skulle komma in 18:55 och inte 17:55. Visst jag han hade rätt. Min längtan var så stor efter min lilla hjälte. Det gick dock att få tiden att gå så att den snart var 19:00 och Aliette och jag åkte hem för att möta upp gänget. Och när de väl var hemma blev det kramade och pratstund. Men inte så länge dock, för lillasyster hade lånat Roberts dator under hans frånvaro och lärt sig spela online-spel på Bolibompas hemsida och hade svårt att slita sig därifrån och där med även locka storebror dit.

Ole gjorde ett besök hos sin far och sedan blev han själv firad av barnen med lite Lindt choklad innan han nattade dem.

Robert berättade att de hade tränat 2 timmar 2 gånger på lördagen och så 2 timmar på söndagen. Så totalt 8 timmar på tre dagar. Tufft pass, men jag tror att han fått lite mer muskler av det :-) Vi får se på Tekniksimmet på onsdag.

Trött resenär

Ringde till Robert strax efter 20-tiden. det var en trött kille som varit uppe sedan före 05:00 och som åkte färja i 6 timmar och sedan haft simträning i 2 timmar innan middagen. Jag frågade hur det gått och han svarade knapphändigt. Stora killen, de var nu redo att krypa i säng för att sedan köra vidare i morgon. Jag kände mig lättad att resan gått bra och ser fram emot söndag kväll när han är välbehållen hemma igen så jag kan snusa på mitt hjärtegryn.

Nu är Team-barnen på väg

Efter att ha packat och märkt Roberts kläder som han skulle ha med sig på resan idag så blev det en sen kväll/natt då jag även satt sent på jobbet först och sedan hämtade Robert hos klasskompisen. Ole nattade Aliette och jag började med tvätt och sedan resten. På morgonen hade Robert vaknat före 05:00 och jag hade väckning på 05:00. Det blev till att äta frukost och klä på oss och innan vi åkte så gick jag igenom vilka regler som gäller på färjan och på plats. Jag hoppas att Robert inte kommer hem med en tom väska som när han senast åkte själv på tävling. Tur att allt var märkt utom en handduk som inte kom till rätta, då andra föräldrarna hade koll och gick igenom kvarglömda saker innan de lämnade hallen. Tack för det!

Jag hade GPS:en men lyckades ändå åka fel avfart i Söderledstunneln och det gjorde att det tog nästan 10 minuter längre till att komma fram. Vi var framme strax före uppsatt mötestid 07:15 och de flesta var redan samlade inne i Viking Line-hallen. De skulle åka med Isabella till Mariehamn. Robert fick med sig lite fickpengar och ganska snart så begav de sig ombord. Oj vad tufft, det kändes i hjärtat. Jag som är rädd att åka färja efter Estonia-olyckan har nu skickat iväg min son på en färja, det känns tufft. Jag hoppas på att få kontakt senare i eftermiddag när de är framme.

Nu blir han borta i tre dagar på simmarläger på Åland, mitt lilla hjärtegryn…

Åkte sedan hem, vilket gick bättre och hittade vägen direkt. Hade först tänkt att åka hem och lägga mig direkt men tog en sväng förbi jobbet och blev kvar där ett par timmar innan jag åkte hem och lade mig för att vara utvilad inför eftermiddagens möte.

Oktobersfest Wiesn i München

Nu äntligen  blev det av med en Oktoberfest-resa med Oles bror Nico och hans sambo Sandra. Vi har pratat om det i flera år innan vi äntligen fick till det. Resan startade den 23 september och efter att vi kommit till hotellet vid 15-tiden så tog vi oss ner till Oktoberfest Wiesn.

Det var packat med folk men fortfarande så att det gick att ta sig fram hyfsat. Vi gick in i tält efter tält för att hitta plats bland de icke bokningsbara platserna men det var svårt. Vi insåg ganska snart att skulle vi ha chans att hitta plats så skulle det vara utomhus. Men det gjorde egentligen ingenting för utomhus var det 25 grader varmt och strålande sol. Kunde inte haft mer tur med vädret. Till slut hittade vi en plats hos Löwenbräu. Vi hamnade bland några tyskar och bakom mig och Ole satt ett gäng redan packade norrmän som satt och schkålade med andra tyskar. Vi åt och drack öl och sjöng glatt ihop med resten av gästerna vid bordet.

Vi beställde in en varsin Maß (1 liters glas) med öl. Till middag blev det sedan en halv grillad kyckling var för Ole och Nico, Käsespätzle för Sandra och en halv grillad anka med semmelknödel för mig. Ankan var kanongod men semmelknödeln var slemmig i konsistensen. Som tur var ankskyn riktigt läcker.
De stängde klockan 23:30 och vi promenerade runt innan dess och köpte på oss ett gäng brända mandlar i olika smaker. De var riktigt goda och de med chili var heta så det brändes gott i munnen. Vi tog några drinkar och ville sedan åka lite spöktåg som avslutning men då hade de redan stängt åkattraktionerna och vi begav oss tillbaka till hotellet. En viss person, ej nämnd, slocknade efter 4 Maß i en garderob i korridoren som gick höger från den som gick vänster till våra rum. En var som en zombie på vägen hem efter 3 Maß och en annan var som en Duracellkanin efter den sista Red Bull med vodka.
Riktigt roligt hade vi och det skulle vara roligt att göra om det igen.

Bad i Grumlansjön

Igår tog Ole med barnen till Grumlan och idag tog jag med barnen till dit efter jobbet efter att vi ätit lite mellanmål. Grumlan är den stora Coca cola-sjön vid Vetlanda som vi brukar åka till varje år vi är här. Vattenståndet det var mycket lägre än normalt, inte så konstigt med den sommartemperatur det varit hittills under Juli månad. Vi har haft temperaturer uppåt, om inte över, 30 grader.

Barnen började med att leta reda på fler musslor, det fanns det gott om, och kastade sedan macka med dem. De studsade riktigt bra. Sedan blev det en mycket kort åktur i gummibåten, då Aliette snart ville hoppa ur. Medan jag satte mig med min laptop och bloggade lite på bryggan så simmade de och lekte vidare.

Jag kan säga att den bruna sjön som Grumlan är så är det väldigt avslöjande om man glömt raka benen eller ej. Allt det bruna fäster riktigt bra i kroppsbehåringen och att raka benen är ett måste i kväll ;-)

Läkarbesök

Sov inte så bra i natt heller och vaknade vid 7-tiden. Ringde och beställde tid på jobbets husläkarmottagning. Fick tid 9.20 för mig och 9.40 för Aliette. Jag vaknade med 38 grader i temp. Kändes inge vidare. Väl hos läkaren kände han på halsen och tittade i den och så tog han prover i halsen och snabbt kunde de konstatera att vi båda har halsfluss. Blä, det var det jag misstänkte, men eftersom nu Aliette kände sig bättre i halsen så kanske det kunde vara något annat. Han skrev ut penicillin åt oss båda. Vi avvaktar med att ge Aliette sina doser då hon känner sig bättre och läkaren sa att man kan ta nya prover senare i veckan om vi vill eller om hennes tillstånd förändras så kan vi ge henne tabletterna bara. Vi skickar med de till farmor och farfar utifall. Farfar var väl inte så jätteglad åt att utsättas för smittorisk, med de tar barnen ändå så vi kan åka på resa.

Själv vill jag klara mig utan penicillin jag med, men att åka flyg och sitta på middagar och bada och basta kanske inte är så bra om man inte är frisk, eller i alla fall inte har tagit penicillin. Så nu har jag tagit min första dos.

På kvällen hade Aliettes feber stigit till 38,1.