Graviditetsdagbok Aliette

Här kan du följa graviditeten från start, händelser, tankar och besök hos barnmorskan i Södertälje och på specialistmödravården på Huddinge sjukhus.
Här skriver jag även lite om första tiden efter Aliettes ankomst.

Oktober

2 oktober 2004

Snittet har i alla fall läkt bra men jag är lite öm ovanför snittet. Avslaget fortsätter, undrar hur länge till man får dras med det.

September

30 september 2004

Nu har jag äntligen tappat 20 kg av de 24 jag gick upp. Bara 4 kg kvar att kämpoa bort till ursprungsvikten jag hade när jag testade positivt. Sedan är det drygt 4 kg till som jag vill bli av med, men jag tar viktennedgången i sten om 4 kg nu så känns det mer överkomligt 🙂

Jag är fortfarande öm övanför snittet. Kommer inte ihåg hur det var när jag väntade Robert med snittet och läkningen. Blev den här gången i alla fall av med avslaget efter 7 veckor, så skönt så.

Augusti

4 augusti 2004

Kände att kuren jag ätit inte gett resultat och testade med en Nitursticka som blev rosa på en gång. Ok bara att kontakta vårdcentralen igen. Fick ny medicin utskriven, Trimetoprin som skall tas i 7 dagar den med. Skall man aldrig bli av med eländet.

Snittet har i alla fall läkt bra men jag är lite öm ovanför snittet. Avslaget fortsätter, undrar hur länge till man får dras med det, nu är det ju så varmt och skönt i vattnet ute. Får sådan enorm lust att hoppa i sjön så snart jag kommer nära vatten. Hoppas värmen stannar nu och att det blir en varm sensommar och höst.

Juli

26 juli 2004

Kände att något inte var ok med min urinblåsa och gjorde en Niturtest. Jaha då har man råkat ur för urinvägsinfektion igen då. Den här gången är det Proteus Mirabilis-bakterier. Ja där ser man vad många olika man kan råka ut för. Fick en selexidkur för 7 dagar att ta efter läkarbesöket.

* Vecka 37 skulle det nu ha varit 21 juli 2004 *
21 juli 2004 (36+2 skulle det ha varit)

Men det visade sig att det inte alls var 19 dagar kvar till lillasysters ankomst 😀

Hon ville redan komma ut den 10 juli, värkarna satte igång natten mellan den 8 och 9 juli. Här kan du läsa min förlossningsberättelse och om tiden på neonatalen på Sachsska avdelning 71.

Vecka 35 (5 juli – 11 juli 2004)
8 juli 2004 (34+3)

Det känns inte rätt att gnälla över lite krämpor just nu när det finns de i min omgivning som har stor sorg, anhöriga med cancer, barn som gått bort. Man får sig en tankeställare om livet och hur skört det är. Igår kom en ängel till
jorden till sina föräldrar för att säga adjö, en ängel vid namn Sigge, son till Zelca. Mina tankar finns hos dem för alltid. Det går inte att undvika att oroa sig själv och dagarna till snittet räknas ner, 19 dagar tills lillasyster kommer till oss om allt går väl.

Natten som var, var en natt med mycket smärta i bäckenet och det var nästan omöjligt att röra sig i sängen, fötternas svullnad går inte längre bort under natten utan jag går upp med svullna fötter. Händerna har svullnat ytterligare och domningar och värk blir mer påtaglig. Senaste två nätterna har klådan blivit värre och jag måste på måndag se till att få prover tagna för detta. Hoppas också att akupunkturen på måndag ger mer resultat.

Idag har jag bara orkat ta mig till sjukhuset med Oles hjälp för att lämna blodprov för immuniseringskontrollen. Resten av dagen har jag tillbringat i soffan och en liten stund framför datorn, det är så svårt att slita sig 🙂
Tur att Ole nu blir hemma på dagarna och jobbar mest kvällar från nästa vecka så han kan ta hand om Robert medan jag vilar så mycket det går. Tur att Robert förstår att han mamma har det jobbigt nu men snart blir bra igen. Robert är nu ledig från förskolan i 3 veckor sedan får vi se när det är dags att gå tillbaks igen. Det känns skönt att snittet blev tidigare lagt så jag förhoppningsvis återhämtat mig lite innan Roberts gudmor (Oles kusin) och ennes familj och hennes bror med familj kommer på besök den 3 augusti.

6 juli 2004 (34+1)

Igår var en sorgens dag för en medmamma och hennes familj från ankomst augustisnacket på allt för föräldrar. Deras bebis hade oförklarligt slutat leva i vecka 35. Vi hedrar Zelcas bebis med att tända ett ljus på augustihemsidan under ”Till inne” och sänder Zelca med familj våra varmaste tankar och kramar. Detta får bara inte hända och många ställer sig frågan varför? Idag är den dagen då två människor blir föräldrar för första gången och får träffa sin ängel. Mina tankar finns hos dem.

Igår fick jag akupunktur i handlederna för karpaltunnelsyndrom, i fotknölarna för vätskeansamlingen så att det inte skulle ömma lika mycket och sedan i bäckenet som vanligt. Får se om nästa behandling nästa måndag på samma
ställen ger effekt. Nya ställen tar ett par till tre gångers behandling innan effekten sätter in på mig. Sov dåligt i natt igen, det gör ont och händerna känns som stela, svullna, tjocka och värkande pinnar. När det gäller bäckenet så är det svårt att gå över huvud taget idag.

Idag har trycket neråt varit massivt och jag tror garanterat att lillasyster nu är fixerad. Jösses vad det kändes. Det kändes som man skulle kissa på sig varje gång man ställde sig upp samtidigt som det tryckte neråt med kraft och som med starka elektriska impulser. Idag är det bara 3 veckor kvar till den stora dagen. Men just nu känns det nära till hands att jag blir sängliggandes sista tiden.

Juni (- juli)

Vecka 34 (28 juni – 4 juli 2004)
4 juli 2004 (33+6)

Foglossningen har blivit värre och idag har jag knappt kunnat röra mig. Magen är stenhård och är i vägen men hallonbladsteet ger mig rejäla sammandragningar. Som det känns nu kommer det göra susen vid snittet och efteråt. Fötterna ömmar rejält från tidiga morgonen till kvällen och fingrarna värker fortfarande de med och jag är väldigt fumlig Jag har haft rena turen att porslinet jag tappat inte gått sönder. Nu är det bara lite drygt 3 veckor kvar.

Sov middag drygt en timme, det var skönt, men jag är fortfarande supertrött. Blir en relativt tidig kväll i kväll, liksom igår då jag lade mig 21:30. Natten som var så var jag uppe ca en gång i timmen. Det var svårt att sova. Hoppas det blir bättre i natt. Igår sov jag också middag, men lite längre, ett par timmar.

2 juli 2004 (33+4)

Fick ny snittid idag satt till den 27 juli stället för den 30 juli, varje dag känns som en lättnad. Det blir på Södertälje sjukhus istället för Huddinge. Huddinge hade bara den 29 juli som tidigare snittdag.

Jag är så glad och lättad för händerna har aldrig varit så svullna som idag och fötterna likaså redan vid uppvaknandet.

Idag har trycket neråt verkligen tilltagit och även sammandragningarna är mer frekventa och starkare. Undrar om det är så att lillasyster har lika bråttom ut som mamma sin som kom 4 veckor för tidigt 😀

Storebror tog i alla fall tid på sig 🙂

Shoppade en amningströja idag på Babyland, ett märke som jag gillade Anna Cecilia. Den verkar bättre över brösten och lättare att hantera än Boob-tröjorna. Försökte även hitta nya sandaler med långa kardborreband som jag kan ha för mina svullna fötter, men det var bara att glömma, jag får klämma fötterna i den sandalerna jag har nu. 3 veckor till så är det sedan över.

1 juli 2004 (33+3)

Idag var jag på specialistmödravården och fick träffa läkaren som beviljade mig snitt. Jag hade förberett mig med alla argument för att få flytta snittiden tidigare och jag han bara nämna det och börja med första argumenten så sa han att det ordnar sig. Kändes lite snopet men skönt samtidigt att inte behöva strida för min sak och oron över att det skulle bli en förlossning igen som man inte kommer ihåg mycket av och det mesta man kommer ihåg innebär ilska och besvikelse. Snittet blir samma vecka som tidigare men förhoppningsvis på måndagen eller tisdagen.

De hade gått på operation för dagen så barnmorskan skall försöka få tag i dem i morgon för att kolla ny tid och finns det ingen möjlighet, om det skulle vara fullt, skulle de kolla Södertälje sjukhus också. Jag kommer sitta som på nålar och vänta på att telefonen skall ringa så jag kan få besked.

30 juni 2004 (33+2)

Sov dåligt i natt också på grund av smärtorna i handen. Som tur var som Robert till 10:45 och jag sov själv ganska länge på morgonkvisten. Idag kändes det som en hyfsat bra dag och det var roligt att ha ork att ta sig ut på en lunchträff med Ann med (Lovisa) och Erik samt Cattis en ny bekantskap från Aff (Allt för föräldrar, före detta Föräldranätet – Fn). Vädret var skönt men på slutet när solen började steka på var det nästan olidligt. God mat och
mycket trevligt sällskap 🙂 gav mig orken för resten av dagen. Efter lunchen hämtade jag återigen ett par glasögonbågar med mig hem för provning. Sedan i februari har jag försökt att bestämma mig för ett par nya glasögon. Men hur lätt har det varit så länge som det tagit mig *s* Nu har jag två bågar, ett par Inface titanbågar som väger 7g och ett par Björn Borg som väger 22 g. Modellen är annars ganska identisk förutom lite kraftigare skalmar på BB. Men titanbågarna känns inte på näsan över huvud taget så det blir nog de, om jag inte hittar nya när jag åker in i morgon igen *s* för de här hittade jag i måndags när jag skulle lämna de andra jag provat och bestämt mig för dessa BB jag nu hade med mig igen. Vill inte ha mina 10 år gamla glasögon på BB den här gången, de är ju bara så fula och i höstas var jag tvungen att visa mig ute med de i drygt en vecka eftersom jag fick ögoninfektion från Robert.

Efter jag hämtat glasögonbågarna så åkte jag till min Aurorabarnmorska och vi hade en bra pratstund och jag fick ganska mycket svar på vad som hänt under förlossningen som jag inte kunde förstå i rapporten. Men fortfarande finns det en hel del oklarheter. Hon sa också att vissa fel hade begåtts under förlossningen som inte borde ha skett. Inget som var riktigt allvarligt för hälsan men som försvårade mycket i återhämtning och även den psykiska biten.
Nu vet jag vad jag skall skriva i min förlossningsplan för att undvika att samma saker händer igen. Jag skall skriva ihop min förlossningsplan och så skall vi titta på den gemensamt till nästa gång.

I morgon skall jag träffa läkaren på Huddinge för att diskutera möjligheten att snittas redan i vecka 36+4 istället för 37+4 eller åtminstone 37+0.

Efter Aurora var jag, Ole och Robert iväg till Babyland för att kika på 3-hjuliga barnvagnar. Troligen kommer vi byta vår Teutonia till en Knokin som vi beställer från Tyskland från Pingpong-online. Efter en test i tyska tidningen Öko-Test
(motsvarigheten till svenska Råd & Rön) där man funnit många gifter i barnvagnar så vill vi byta till den bästa i testen och det är Österrikiska Knokin som har mycket naturmaterial i vagnen, som t.ex. kork istället för gummi på handtag
och sits, trä, ull i stoppningen istället för plastmaterial och de är inte flamskyddsbehandlade med mera. Teutonian var inte den sämsta men eftersom vi får den nya vagnen så byter vi gärna. En Emmaljungavagn fick bland de sämsta i
betyg och jag var inte riktigt nöjd med svaret som Emmaljunga skickade när jag frågade om testen.

28 juni 2004 (33+0)

Sov dåligt i natt på grund av smärtorna i handen igen. Klockan 05:10 så vaknade Robert och ville inte somna om. Klockan 06:00 åt vi lite knäckebröd och äpple och sedan ville jag lägga mig igen var dödstrött efter att ha varit vaken några timmar under natten. Robert tjurade och vägrade lägga sig så jag gick själv och lade mig. När han tjurat färdigt kom han och lade sig igen men somnade inte omgående. Vet inte när han somnat. Han hade även vid 5-tiden sagt att han mådde dåligt men jag var så borta att jag inte reagerade. När jag sedan skulle väcka honom kring 9-tiden var han väck och snarkade på. Ha kändes varm men jag tänkte att det var kanske lite förhöjd temperatur. Lämnade honom
klockan 10 hos mina föräldrar och åkte till barnmorskan.

Hos barnmorskan släpptes känslorna fram och jag mådde riktigt dåligt på grund av vätskeansamlingen, smärtan i händer, rygg och fogar. Pratade igenom det hela innan vi mätte magen och lyssnade på fosterljuden. Kändes skönt att
ha någon som lyssnade och stöttade mig. Efter barnmorskebesöket gick jag förbi arbetsterapeuten för att hämta
polstring till mins skenor, de klämde lite på knölen vid handleden så jag ville göra det lite mjukare inuti. Min vanliga hade semester så jag träffade en annan som tig sig tid med mig och gjorde ett känseltest som visade på viss känselbortfall, vilket hon sa inte var bra för nerven kunde skadas. Hon gav mig några nya övningar att göra och hon tyckte att jag skulle ha genomgått operationen. När jag förklarade mina motiv till att inte göra det just den dagen så förstod hon mig. Om jag behöver så kan jag höra av mig så ofta jag vill och vi skall ha kontakt minst en gång i veckan framöver till förlossningen. Kändes skönt att få stöd där med.

Väl hemma hos mina föräldrar avnjöt jag i alla fall en god lunch med surströmming. Det var länge sedan. Robert sa att han mådde dåligt och han kändes väldigt varm. Väl hemma efter lunchen så tempade jag honom med 39,7 i feber. Stackare han kände sig även kräkfärdig men det kom aldrig något under dagen/kvällen. Nu sover han igen efter att han fått en del te att bli frisk med.

Mina fötter svullnar på än mer för varje dag och det trycker och ömmar rejält. Jag ringde specialist mödravården och fick en läkartid på torsdag 14:30. Hoppas läkaren går med på att korta graviditeten ytterligare men en vecka. För nu är det varken bra för mina händer, rygg, bäcken, njurar, sömnen med mera med all belastning och heller ej psyket och
inte minst orken som jag sedan skall ha för att ta han om en liten bebis. Känns jobbigt även nu att försöka vara en glad och lekfull mamma till Robert. Känner mig ledsen över hela situationen.

Vecka 33 (21 juni – 27 juni 2004)
27 juni 2004 (32+6)

Natten som var var tuff. Nu är det svårt att sova igen men nu på grund av att magen säkert har exploderat i storlek igen och det gör så ont att vända sig. När jag lägger mig så kan jag inte ändra position. Händerna rätt ut med skenor i ett läge, magen rätt ut åt samma håll och så benen i en exakt vinkel med en kudde mellan. På något annat sätt går inte och det känns stelt efter ett par timmar. Händer, mage och rygg värker, måste höra med barnmorskan på måndag om man kan få göra ett tillväxtultraljud för att se hur stor lilltjejen är om det kan vara möjligt att snittas redan upp till en vecka
tidigare än det som är planerat nu. Vet inte hur jag skall orka nästan 5 veckor till annars.

Ole vill inte att jag skall snittas tidigare än det är bestämt, han har fått för sig att det inte är bra för lillasyster och att han helst vill att hon skall väga 4 kg, hur han nu kan få det gå ihop även om jag skulle föda vaginalt och gå över tiden. Inte ens Robert som jag gick över med vägde så mycket. Konstiga tankar han har. Min åsikt är att det inte är bra för bebisen om mamman inte mår bra och att då istället koma ut tidigare även om vikten blir lite lägre.

26 juni 2004 (32+5)

Tröttheten är för övermäktig nu, däckade i soffan kring 12-tiden, vaknade av att min mamma ringde. Flyttade mig till sängen och däckade igen kring 13-tiden. Vaknade av att kompisen ringde och berättade att mensen var försenad. Var inte klar i knoppen så jag bad om att få ringa upp senare. Sov någon dryg timme och blev lite klarare efter det men kroppen hängde inte med riktigt och orken var som bortblåst. Fick sedan reda på att kompisen testat positivt, det var en underbar nyhet som värmde i hel kroppen. Jag hoppas så innerligt att det går vägen den här gången med hennes graviditet, nu kommer jag vänta och vara jättenervös tills ultraljudet är gjort, senast på måndag hoppas jag, för att kontrollera att allt stå rätt till.

Trots trötthet lyckades jag ta mig ut till grannens kaniner och mata dem eftersom grannen är ute och seglar. Det kändes skönt att komma ut i luften efter en regnig natt och dag. Det var uppfriskande. Passade på att åka till macken och handla lite också. När jag kom hem satte jag ner lite potatis i landet, så nu får vi se när den blir färdig. Har blivit lite i senaste laget 🙂 Jag tar det som det kommer, blir roligt för Robert att se vad som händer i alla fall när man sätter potatis och så annat. Städningen av Roberts rum när han lagt sig var knäckande för ryggen, magen är riktigt tung nu och händerna har domnat och värkt under hela dagen, värst i höger hand. Sa till Ole att blir det värre med händer och med annat som ork och värk i andra delar av kroppen skall jag prata med läkaren om en snittid den 23 juli i stället. Alla
besvär börjar tynga mig känslomässigt nu också, värk, ingen ork, trötthet, orörlighet mm.

25 juni 2004 (32+4)

Sov dåligt i natt hade för ont i händerna för att kunna sova riktigt. Blev något bättre under dagen efter ett par timmar. Fötterna svullnar numera upp så snart man klivit ur sängen, får se om jag vågar lägga upp lite fotbilder också på sidan 😀

Solig dag men blåsigt så firade vi midsommar i Nykvarns Folkets Park. Robert hade riktigt roligt med en förskolekompis, Fredrika, som vi träffade där. När Robert och Fredrika åkte karusell så hörde min mamma att de som drev karusellerna mm var polacker och började prata med dem. Sedan var dagen räddad för de killarna lät Robert och Fredrika åka karusell och hoppa i hoppborgen flera gånger gratis 🙂 Annars så tyckte jag det var ganska dyrt, så lite
tur hade vi. Vi tittade på line dance, barnen sprang runt och hade skoj och de dansade runt midsommarstången till dragspelsmusik. Efter det så åkte vi hem till mina föräldrar som också varit i parken, de bor grannar med parken, och
grillade och åt gott. Medan de lagade till maten så slocknade jag på soffan. Numera känns tröttheten som de första månaderna igen. Man bara däckar så fort man får tillfälle. I kväll blir det nog en tidig kväll. Den 31 juli kommer Noice att spela i parken, lite dålig tajming med att ligga på BB då 😀 Hade gärna gått dit och roat mig lite.

24 juni 2004 (32+3)

Under veckan har jag haft hemsk halsbränna på kvällarna och nätterna, idag har det varit lugnt än så länge. Får skippa apelsinjuicen framöver nu, det ger mig lätt halsbränna annars.

Idag tog jag mig en promenad till centrum, som normalt tar 7 minuter, men som tog en bra stund nu. Det blev en promenad med barndomsväninnan och hennes 18-månaders dotter och Robert till affären för att handla jordgubbar. Vi fick sätta oss och vila i centrum innan jag orkade gå hemåt igen, satt säkert 30 minuter minst. Hemåt gick även det sakta och nu har jag så hemskt ont i fogarna igen. Tänk att man inte ens kan ta en liten mikropromenad till centrum
längre utan måste köra bil framöver, vilket inte är besvärsfritt heller med trög ratt och manuell växellåda. Mina händer vill inte riktigt hänga med och det gör ont. Väl hemma så gottade vi oss i alla fall med glass, jordgubbar,
mjölk och grädde ler* Pratade förlossningar och annat skoj medan barnen lekte och kom bra överens.

Lillasyster verkar i alla fall ha massor av energi och sparkar på och rumlar runt rejält. Känns ofta som jag får ett rejält tryck nere numera och det känns obehagligt. Hon verkar fortfarande ligga med huvudet neråt och rumpan på höger sida.

23 juni 2004 (32+2)

Idag var det en fullspäckad dag. På morgonen hade jag mitt första Aurorasamtal med en toppenhärlig barnmorska på Södertälje sjukhus. Vi pratade om förra graviditeten, förra förlossningen och nuvarande graviditet även med tankar kring kommande snitt. Det kändes bra att börja prata om det och det kändes som om hon skulle kunna hitta lite svar på end el av frågorna som var obesvarade från förra förlossningen. Håll tummarna att hon hittar svaren. Nästa gång skall vi gå igenom min förlossningsrapport.

Efter detta så blev det en trevlig lunch med Nadja (mamma, till -01 vårbarnet Sunniva, som också skall ha barn igen i augusti). Vi var på Torekällbergets värdshus. God mat och trevligt sällskap, det var så roligt att se hennes fina mage och snacka.

Lunchen kändes för kort och jag fick sedan rusa vidare till arbetsterapeuten som fick göra om min högra skena som gav mig klämmärken och inte gjorde saken bättre i om med det. Den nya är mycket bättre. Hon hjälpte mig även att avboka operationen i morgon eftersom jag är livrädd att något skall gå fel, med all otur jag haft under graviditeten så skulle det nog vara nästa problem jag råkar ut för. Sedan så åker Ole iväg med jobbet till Småland och jag blir ensam med Robert och en halvtaskig vänsterhand. Läktiden är lång och det är ju bara 5 veckor kvar i morgon till snittet. Jag får bita ihop och kämpa på. Blir det verkligen mycket sämre så får jag åka in akut för operation istället.

Tillbaks till Nykvarn ingen och midsommarfirande på Roberts förskola. Det var nu soligt och alla dansade kring midsommarstången de själva gjort och plockat blommor till dagen innan. Till fikat blev det rulltårta och saft.

Dagen är ännu inte slut utan när vi kom hem var det bara att vända i dörren och åka upp till Stockholm. Träffade Jeanne, Kajsa och Apollonia på ett fik inne på Söder. Det var roligt att träffa fler blivande augustimammor. Tiden
går fort när man har det trevligt.

Vecka 32 (14 juni – 20 juni 2004)
20 juni 2004 (31+6)

Mer eller mindre hela dagen har handen smärtat så mycket att den nästan varit obrukbar motsvarande tid. Sov med skenorna i natt men det hjälpte inte. Tejpade de med plåster får att de inte skulle skava så mycket längre. Blev lite bättre. Nu fick jag för mina synder i trädgården. Idag har jag inte gjort ett dyft ute och knappt klarat något inne. Vågade mig på att i alla fall plocka diskmaskinen. Att sitta framför datorn går i ca 5 minuter sedan är handen totalt bortdomnad och jag får pausa och fortsätta lite igen senare. Tröttheten börjar bli väldigt påtaglig igen, som i början av graviditeten. Sov från 16:00-18:00 lite eftermiddags-/kvällsvila. Jag kunde bara inte hålla mig vaken längre.

19 juni 2004 (31+5)

Dagen började verkligen inte något vidare. Körde i morse på en betongsten som kommunen har som kantstenar till trottoarerna. Den stack ut i vägbanan och har gjort det en längre tid. Även fler på samma ställe. Vägen är smal och detta är före en kurva så man måste hålla till höger så gott det går för att undvika risken att krocka med mötande fordon. Hade kanten inte stuckit ut så hade jag bara glidit längs stenen, under förutsättning att jag hållit ytterligare åt höger, istället för kört på kortändan som är hög och vass och ingen skada hade skett, nu stack ju stenen ut i vägen. Detta resulterade i två förstörda sprillans nya däck samt troligen förstörda lättmetallfälgar också. Farten var låg just för att det är en smal kurva i backen som har dålig sikt och många kör ofta på fel sida av vägen och när man får möte håller man ofta koll på den mötande bilen som ofta hamnar på fel sida och inte på stenar i det ögonblicket som sticker ut i vägen. Jag kör alltid försiktigt i före och i den kurvan. Stenarna är inte utmärkta på något sätt med varning, men kommunen har i alla fall märkt ut på trottoaren med gula streck vad som skall åtgärdas. Jag anser att det är kommunens skyldighet att se till att det inte finns trafikfarliga hinder som inte är utmärkta.

De hade redan när de märkte ut stället som skall åtgärdas kunnat ta och lyfta upp stenen från vägen och lägga den bättre till.

Sedan bilen fått två reservdäck så åkte jag och handlade på Coop Forum, det tog mig 3 timmar att handla det jag behövde, satt och pausade medan Robert lekte i klätterställningen och så åt vi lite korv med bröd också. Efter det
blev det en vända i trädgården med strollern och gödsling av gräsmattan. Nu skall vi väl ändå få en grön och fin gräsmatta i år. Det värkte i händerna, men Ole jobbar hela helgen och regnet skall komma så jag kunde inte låta det bara bero. Trots hemsk värk i natt i fogarna och händer så kan jag bara inte sitta still hur mycket jag än vet att det straffar sig, synd att man ibland är för envis. Att få ingång händerna idag tog mig drygt en timme i morse och det var värkt igen under dagen. I morgon blir det definitivt vila och jag skall inte göra något ute och jag vet vad som väntar med händer och fogar. Skall på akupunktur på måndag igen och det skall bli så skönt.

18 juni 2004 (31+4)

Sov med hemsk smärta i fogarna under natten, kunde knappt röra på benen utan fick mest ligga i en position. Att ta sig upp på toaletten var en plåga. Den högra skenan för handen klämmer mig på fel sätt så jag får djupa klämmärken på underarmen som värker och skenan åker på och av under hela natten. Måste få en ny på måndag som går mer runt handleden.

Men att jag skulle ha lärt mig något av detta var knappast troligt, envis som jag är så kämpar jag på trots att jag vet vad som väntar. Rensade ogräs i trädgårdslandet med Ole, han gjorde det mesta men det att böja sig var det som tog hårt på mina fogar. Planterade några rosor också med hans hjälp. Ole grävde och jag satte ner dem.

17 juni 2004 (31+3)

Idag var mina föräldrar här och hjälpte till med att formklippa alla våra drygt 70 häckbuskar en och en för att jag inte kan hantera sekatören nu med mina händer. Det tog de 4 timmar att fixa till det. Mina föräldrar är obetalbara. Pappa hjälpte Ole lite med att kapa ris och slänga en massa bråte medan jag själv försökte utrota ogräs och mossa med alg- och mosstvätt på terrassen som jag penslade med en stor pensel. Ole rensade ogräs. Själv kunde jag knappt ta mig framåt på benen efter detta.

15 juni 2004 (31+1)

I händerna har jag ju nyligen fått karpaltunnelsyndrom och är uppsatt för operation nästa torsdag, om jag inte tackar nej före. Jag är i valet och kvalet, lite att välja mellan pest och kolera. Om jag inte genomgår operationen kan jag ha otur att nerven skadas permanent och med min ”tur” så skulle det väl bli så, men är även rädd för komplikationer efter operationen som skulle kunna uppstå. Nu sa läkaren och arbetsterapeuten att de aldrig varit med om att det inte lyckats.

Efter alla barnmorske-, läkar- och labbesök så bar det av ner på stan för lite ärenden. Vart jag än gick så fick jag kommentarer av okända om magen. Det var allt från vilken fin mage till snart är det väl dags. Även på sjukhuset så
gissade ortopedkirurgen att jag skulle ha till midsommar och så lurade arbetsterapeuten några sköterskor att det var fyrlingar 😀 Jag har säkert gått upp drygt 20 kg nu och tiden mellan besöken 29 april till idag så var det 7 kg. Mina vrister, fötter och händer är svullna. Jag har funderat lite över storleken på magen själv som nu stuckit iväg rejält. Fick en ny tid hos BM om 2 veckor.

14 juni 2004 (31+0)

Det stramar, spänner, domnar och värker i händerna på morgonen och delvis under natten trots skenor. Det tar mig några timmar att få igång cirkulationen hyfsat i, framför allt högra, handen så den blir brukbar. Åh vad jag längtar tills detta är över, vill ha en liten bebis att snusa på nu!

I går så flyttade jag 2 rosor och en buske, men det tog mig hela dagen. Varje flytt tog bara 10 minuter men däremellan var jag helt slut. Planterade en ny klätterros, lite vildvioler i en kruka och idag skall jag plantera 3 buskrosor och 2 hostor, 1 sköldpaddsört, liljekonvaljer och så 6 vintergrönor. Rensade även lite ogräs på kvällen när solen gått ner och efter det så kunde jag knappt röra mig med värkande fogar. Behöver köra en liten rensning idag med, man får ta lite åt gången, men det känns som det hinner komma upp massor av nytt ogräs där man började rensa. Skall försöka få ner lite potatis i landet också. Mangolden har redan vuxit till sig rejält och det behövs nog sättas lite mer. Även annat skall sås och planteras i trädgården.

Jag har så gott jag orkat själv fixat garderob och laddat med första kläderna 🙂 Tänk vad små kläderna var och Robert var ändå en kille på drygt 3,8kg.

Passade på att grilla lite regnbåge och grönsaker på kvällen och åt färskpotatis till, riktigt mumsigt.

Vecka 31 (7 juni – 13 juni 2004)
11 juni 2004 (30+4)

Nu har mina vrister och fötter svullnat så vristerna är tjockare än
fötternas bredd. Det stramar ofta och det klämmer när man försöker få på sig
sandalerna.

10 juni 2004 (30+3)

Torr som fnöske i munnen efter fasta från 20:00 kvällen innan tog jag mig
till labbet på Södertälje sjukhus för glukosbelastning. Först ett blodprov
sedan var det dags för att dricka sockerlösningen. Första glaset slank ner
ganska ok, sött som bara den. Andra glaset som blev fyllt till bredden tog
verkligen emot att hälla i sig. Tur man hade 5 minuter på sig att svälja
eländet. Sedan var det två timmars väntan för ett nytt blodprov. Tiden gick
långsamt och hur kul är det att sitta på ett labb och vänta? Tog med några
tidningar att läsa. Nu är det bara att vänta på resultatet.

Senare på kvällen blev det en trevlig pubkväll med mina gamla
jobbarkompisar som jag började jobba med på Ericsson -95 och som jag jobbat
längst tid med. Trevligt men fruktansvärt hårda bänkar att sitta på.

När jag skulle hitta parkering på Söder så är det ett elände, framför allt
vid slussen. Letade och letade och till slut på kullerstensgatorna bakom
Hornsgatan så hittade jag något som skulle kunna vara en parkering eftersom
det var en tjej som bodde där skulle parkerade bakom mig. Tyvärr så var det
världens nerförsbacke och en kurva framför mig så jag bad henne om möjligt
backa upp lite till så jag inte skulle hamna för nära kurvan. Hon sa att
hennes koppling börjat lukta men gjorde ett försök och backade upp någon meter
till. Nu var det min tur att backa upp framför henne och jag lade i
handbromsen och backen. Kopplande, gasade och släppte på handbromsen och
backade upp. Gasade och gasade och mycket hände inte förutom att det började
ryka något så fruktansvärt från fronten på bilen. Ojoj, vad håller på at
hända, det fick räcka, nu står jag där jag står och jag drog åt handbromsen
allt vad jag kunde. Hoppas bilen är ok och hoppas bilen står kvar när jag
kommer tillbaks.

När jag väl kom tillbaks så fanns det fler bilar parkerade framför mig. Bilen
framför mig hade lämnat ett utrymme för att jag skulle kunna komma ut och så
hade jag ett utrymme bakom mig fortfarande, men som läget var innan så kände
jag att jag skulle inte greja det här med 100% att komma ut och ville inte
riskera bilen framför mig. Ringde bilregistret för att försöka komma i kontakt
med ägaren till bilen framför. Ringde killen men det var bara upptaget hela
tiden. Knallade ner för en annan lång brant backe till gatuadressen och
självklart så fanns det ingen porttelefon. Ringde igen men det var fortfarande
upptaget. Lyckades med nummerupplysningen komma i kontakt med en granne som
öppnade dörren och så var det bara att ta sig högst upp i huset utan hiss.
*Pust och flås* ringde på och killen öppnade. Vi gick tillbaks tillsammans och
nu var det ju en lång uppförsbacke framför mig som ju gick neråt tidigare
*ler, pust och flås igen* Killen var schysst och gled fram med sin bil så jag
bara kunde köra ut och sedan backade han smidigt upp själv …….. utan
bränd koppling *s* Jag kan tillägga att jag var svettig efter dessa eskapader
och hade det varit nära förlossningsdatum så ahde det garanterat satt igång
förlossningen *ler*

9 juni 2004 (30+2)

Idag fick jag mina skenor fixade, hoppas det går att sova med dem och att
det hjälper.

8 juni 2004 (30+1)

När jag inte sovit gott under natten så försökte jag ta mig en
förmiddagsvila efter att jag lämnat Robert på förskolan. Jag vaknade efter en
halvtimme med den värsta smärtan jag haft i högra handen och det strålade upp
mot axeln. Jag försökte den ena och det andra för att det skulle släppa. Till
sist så ringde jag arbetsterapeuten och frågade vad jag skulle göra och fick
lite tips, men tyckte inte det hjälpte. Hon fixade en tid till mig klockan
13:00 i morgon för undersökning och utprovning av skenor. Äntligen, hoppas det
kommer hjälpa.

7 juni 2004 (30+0)

Akupunkturen idag var välbehövlig, hade ont i rumpan och det strålade
ilande smärta ner i båda benen. Skönt var det även att sova en stund som
vanligt under behandlingen, synd bara att det inte var mer än 30 minuter.

Innan jag åkte till akupunkturen ringde jag barnmorskan och berättade om
mina symptom i händerna: domningar och stickningar, framför allt på nätterna,
nattliga (men även dygnet runt) smärtor/sovande hand även ända upp ovanför
armbågen (på natten), smärtsam domning, svullna händer och fingrar,
sensibilitetsnedsättning och minskad kraft. Mer information på
Info Medica
och Praktisk
medicin
. Jag fick genast en remiss till arbetsterapeuten för undersökning
och eventuellt så får jag skenor om det är karpaltunnelsyndrom som symptomen
tyder på. Det börjar nu även bli svårt att ratta bilen nu på grund av
händernas tillstånd.

Eftersom urinprovet senast på specialist mödravården visade positivt på
socker i urinen så skall jag även göra en glukosbelastning på torsdag den 10
juni 07:30. Låter inte som något trevligt, men det blir skönt att troligen
utesluta graviditetsdiabetes. Fasta 12 timmar innan, tur i alla fall att man
får dricka vatten under natten, jag som springer och dricker hela natten
numera.

Vecka 30 (31 maj – 6 juni 2004)
6 juni 2004 (29+6)

Idag var det min födelsedag och det firades för första gången med
utomstående gäster på 5 år, så det var dags tyckte jag.

Tack alla vänner för gratulationerna det var en alldeles underbar
födelsedag och jag var så slut
att när jag äntligen kom i säng kring 00:30 så somnade jag på stört. Någon frukost på sängen blev
det inte men jag föredrar å andra sidan att sitta vid bordet med min stora mage *ler*

Kvällen innan födelsedagen marinerade jag allt kött, det var fläsk, nöt och
fågel som skulle gillas, nu var det bara att hålla tummarna för fint väder.
Enligt prognosen skulle det bli lite skurar, men det slapp vi.

Samma dag fixade jag sallad, dressingar, dippar och grillsåser, resten var
prefabricerat som potatisgratäng och potatissallad. Så det var inte så mycket
att göra *ler*

Det blev 13 vuxna och 6 barn.

Jag fick av sambon ett vackert guldhalsband med ett hjärta till som man kan ha
två små foton i. Hjärtat hade 2 mindre guldhjärtan på en botten av pärlemor. Ett
par guldörhängen av min bror och svägerska, en 12 personers servis av mina
föräldrar, en lövkorgsvagn och en massa nyttiga hushållssaker som jag saknade. Av kompisarna
fick jag en vacker akvarelltavla med motiv från Södertäljes 40-tal, blomma i
ampel (som fick flytta ut under natten så jag inte skulle slå huvudet i den
när jag sprang på toaletten hela natten eftersom den hängde i lampkroken
utanför sovrumsdörren *ler*, flera rosor till trädgården,
kan man aldrig få nog av, och en vacker oljelampa som får förgylla min vinter,
jag älskar ljus.

Mycket mat och mycket prat blev det, tyvärr inget vin för mig, men gissa om
jag var så sugen så, jag längtar tills jag fått lillasyster och att hon slutat
amma *ler*

3 juni 2004 (29+3)

Sov lite halvdåligt i natt igen på grund av värmen. Hade fönstren öppna och
det hjälpte lite.

Fick en akuttid idag klockan 15:00 för att kontrollera sammandragningar och
livmoderstapp. CTG:n gav utslag för sammandragningarna men livmodertappen vart
sluten och 40 mm lång. Bebisen mådde bra. Skönt att det inte var påverkat. Men
blir det förändringar skall jag komma tillbaks. De hittade även socker i
urinprovet så jag skall till barnmorskan på Lotsen i morgon får mer ingående
tester.

Halsbrännan verkar ha blivit något värre och framför allt på kvällen. Även
idag hade jag ont i fingrarnas och tårnas leder och de var rejält svullna idag
igen. Det smärtade starkt i natt och även under hela dagen i bäckenets nedre
del. Skulle behöva sitta på en sittring.

Hela dagen har lillasyster levt loppan och det
har känts som om hon flyttat om allt där inne, flera meter tarmar som hon slår
knut på så man blir förstoppad, någon lite hoptryckt magsäck som ger skjuts av
allehanda godssaker som ger sura uppstötningar och halsbränna, ett par lika
tillknycklade pressade lungor så man flåsar som en flodhäst mm *ler*

Idag hade vi planerat att åka till stranden men det blev Huddinge istället,
får göra nytt försök med stranden i morgon.

2 juni 2004 (29+2)

Fick besked idag om att jag inte hade någon urinvägsinfektion längre.
Skönt, men sammandragningarna fortsätter. Undrar om det påverkat
livmodertappen. Får ringa förlossningen i morgon som barnmorskan på Lotsen
föreslog eftersom jag skall snittas där. Vaknade med värk i fingrarnas och
tårnas leder. Fötter och fingrar var rejält svullna idag. Innan jag somnade
hade jag så ont i bäckenets nedre del så jag var tvungen att smörja in med
något lokalbedövande, hade Xylocainsalva hemma och det hjälpte lite. Sov
dåligt i natt på grund av värmen, skulle haft air conditionen igång från det
vi kom hem.

Robert vaknade strax efter 9-tiden. Emma var lite mer morgonpigg. Patricia,
Emma, Robert och jag gjorde en liten shoppingtur i Södertälje och efter det
skulle vi åka till nyöppnade Funhouse så barnen fick leka och vis kulle träffa
Annika med Birk och Cattis med Sol och Liv. Men tyvärr så hade de haft en
vattenläcka så det var stängt. Vi fick lov att åka till det andra stället som
ligger på samma gata men som är långt ifrån samma standard och
mysighetsfaktor och samtidigt mycket dyrare. När vi kom dit så var det inga
barn där och vi slapp betala. Barnen hade kul ändå trots att det inte är lika
bra som det andra stället, här springer annars även barn över 120 (vilket är
en maxgräns på den andra stället) och de har ingen kontroll var de små är.
Ljudet blir öronbedövande. En bra stund var det bara våra barn, sedan kom det
kanske lika många till och det blev genast stökigt. Vi packade ihop och åkte
till Coop Forum för att handla till grillningen.

Det blev grillad fläskfilé med potatisgratäng och sallad. Mums vad gott men
stressigt samtidigt för Patricia och Emma skulle med tåget som gick 19:08. Vi
hade även gjort en god efterrätt som vi inte hann äta hemma , så den tog vi
med oss och åt i bilen på parkeringen vid tåget *ler* När vi kommer upp på
perrongen så kommer precis tåget in och det blir till att stressa iväg till
näst sista vagnen och lasta på gänget, hann visst precis *ler*

Vi hade trevligt med våra gäster från Norrköping. Robert och Emma lekte
jättefint igår och idag, hela badrumsgolvet var fyllt med alla Roberts bilar,
vilket inte är få och mitt på hans golv i hans rum hade de i en enda jättehög
slängt alla böcker, gosedjur och andra leksaker. Det blev lite att städa.

1 juni 2004 (29+1)

Under natten fick jag första halsbrännan, måste vara all den goda maten
till slut gett sig till känna. Halsbrännan var ganska lindrig ändå som tur
var.

Idag kom kompisen Patricia med dottern Emma, från Norrköping, på besök. Det
blev efter frissan en tur upp till Stockholms outlet center i Barkarby.
Hittade nog det mesta på P.O.P den här gången, annars brukar det vara Baby
Mexx där de flesta inköpen görs. Hittade en top till mig också på P.O.P och en
riktigt söt halterneck klänning till Roberts kompis Maja som fyllt år. Det tog
oss minst 4 timmar att sakta strosa runt där och kika och även lite lunch på
Pizza Hut fick vi i oss. Jag drack 1 liter Pepsi, vilket jag normalt inte kan
klämma i mig knappt på en hel dag. Sammandragningarna fortsätter i samma takt
som tidigare.

På kvällen när vi kom hem satte vi igång att göra kvällsmat och kring
23-tiden satte vi oss för att äta. Barnen hade inte sovit middag på dagen så
de var riktigt trötta, alla åt och så nattning och de slocknade omedelbums
*ler*

31 maj 2004 (29+0)

Idag firades mors dag, det vill säga jag och Robert firade min mor för Ole var i Kersebo med jobbet. Fick i alla fall en bukett med blommor i fredags *ler* Jag
tog med mina föräldrar till en mongolisk restaurang på Sveavägen i Stockholm,
ett favoritställe. Trots stor mage fick jag i mig nästan två fulla tallrikar
med mat och så en stor tallrik med frukt och glass på det *s* Vet inte hur det
fick plats men ner gick det.

Maj

Vecka 29 (24 maj – 30 maj 2004)
28 maj 2004 (28+4)

De ringde inte före 11 och då skulle jag höra av mig, de hade inte fått tag
i någon på operation. Jag skulle ringa igen om en halvtimme. Efter en
halvtimme svarade ingen alls och jag försökte flera gånger och till sist 5
minuter innan deras lunchtid så fick jag tag i en barnmorska. De hade
fortfarande inte fått tag i någon och att jag troligen får vänta tills på
tisdag för besked. Nä jag vill inte vänta längre jag har ju sett fram emot
gårdagen och nu så får jag vänta ytterligare. Jaha det var bara att bita i det
sura äpplet och ställa in sig på att vänta igen. Men till min stora glädje
ringde barnmorskan, som sa att jag skulle ringa igen efter en halvtimme, kring
14-tiden och meddelade att den 28 juli skall jag på inskrivning och det blir
snitt den 30 juli. Jippie, äntligen ett måldatum att räkna ner till *ler*

27 maj 2004 (28+3)

En dag med mycket inbokat. Först en tur till akupunkturen och det var
behövligt. På vägen dit lämnade jag ny odling av urinprov för att se om
urinvägsinfektionen gett med sig. Känns inte som det gjort det för de kraftiga
frekventa sammandragningarna fortsätter, ibland med 5 minuter mellan. Jag äter en
tablett Furadantin nu profylaktiskt, efter avslutad kur.

Efter akupunkturen var det dags för en lunchträff med kompisarna som jag
lärde känna på BB. Det var roligt att ses igen och den ena skall ha sitt andra
barn om en vecka *ler*, den andras andra barn fyller 1år i sommar så kommer
jag då med min andra som får vänta på sig i 2 månader till.

Efter lunchen bar det iväg till specialistmödravården. Titrarna för
antikropparna var oförändrade, skönt. Pratade om snittid och det skulle
barnmorskorna kolla upp om datumen som vi diskuterat var möjliga. Tyvärr hade
personalen på operation gått för dagen så någon barnmorska skulle ringa före
lunch i morgon. Åh, denna väntan *s*

25 maj 2004 (28+1)

Numera tror jag att jag kan känna vad som är vad på lillasyster och jag är
säker på att hon har lagt sig med huvudet neråt och legat så ett tag. För jag
känner kraftiga sparkar uppe och små kittlingar neråt. Undrar om hon snart
fixerar sig? Eller det kanske blir som med rackaren Robert som aldrig fixerade
sig *ler*

Idag träffade jag mina senaste gamla arbetskamrater och åt gott på en pub i
Stockholm. Det var skönt att komma ut lite och babbla med ”gubbarna” för
tyvärr den andra kvinnan i gänget (även min vän) kunde inte komma. Jag kan
inte klaga i alla fall, karlarna är mycket trevliga *ler*

24 maj 2004 (28+0)

Idag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Det är så underbart att
höra hjärtljuden varje gång så man blir gråtfärdig när man ligger på britsen,
skulle kunna tro att man gråter för att det är så obekvämt men ljuden bara
ekar så underbart i rummet. Sf-måttet hade visst skjutit i väg nu och var 29
cm vilket blev över den övre kurvan, lite större än med Robert vid samma tid.
Innan barnmorskebesöket var jag på akupunktur och sov en stund, när jag sedan
kom ner en trappa för att kolla blodtrycket, jag hade även suttit 5 minuter i
väntrummet, så hade jag en puls på 97. Jag förstår inte vad som hänt med den,
kände mig lugn.

I tisdags åkte jag ner med Ole och Robert till Kersebo. Det var kallt under
hela veckan och temperaturen pendlade mellan 10-15 grader. På Torsdagen åkte
kompisen Annika med sin son Birk ner till oss och Ole åkte hem på fredagen.
Killarna hade roligt och vi hälsade på hon en gemensam kompis som bor i
Vetlanda med sin häst och sina ponnys. Ridning och leka i sandhögar var det
roligaste de visste under tiden i Kersebo.
Här
finns bland annat bilder från semestern.

På hemvägen stannade vi hos vännen Patricia med dottern Emma (också född
-01) och som även hon väntar en liten, en Emil, och åt en så mumsig
kycklinggryta med apelsin och basilika. Hade vi vågat så hade vi slickat
grytan ren, men jag kan säga att den var välskrapad och kladdkakan slank
snabbt ner den med. Till Patricia kom även vännen Sabina med sin lillprins Mio
och alla 4 barnen lekte så fint tillsammans. 3 timmar stannade vi och tiden
bara rusade iväg. Vi kom hem kring 21-tiden den kvällen *ler*

Vecka 28 (17 maj – 23 maj 2004)
17 maj 2004 (27+0)

Idag hade jag som tur var en tid för akupunktur. Hela natten så hade jag så
ont så jag trodde jag inte skulle kunna ta mig till akupunkturen men de tre
sista timmarna i sängen verkade ah gjort susen. Jag kunde i alla fall gå när
jag vaknat och det kändes bättre men gjorde fortfarande ont. Slocknande
omgående när nålarna var satta och barnmorskan släckte lampan.

Idag började sparkarna kännas mer markant igen och på kvällen nu så känner
jag även väldigt starka onda sammandragningar, har inte medicinen för
urinvägsinfektionen fungerat? Får ringa barnmorskan i morgon och fråga vad det
kan bero på.

Vecka 27 (10 maj – 16 maj 2004)
16 maj 2004 (26+6)

Idag fyller Robert 3 år och jag stod på benen från 08-20. Min foglossning
var den värsta jag varit med om under den här graviditeten. Det gjorde
fruktansvärt ont hela natten också och det blev inte mycket sömn. So tur var
hade jag hjälp av två änglar under större delen av dagen, Annika som hjälpte
till med att bygga koja och fixa med maten och Lillan som hjälpte till med
tårtan. Annevi hjälpte till att fixa Roberts fina tigermålning och själv så
hann man ju aldrig fixa sig själv över huvud taget. Bilder och om hur kalaset
gick hittar ni på Roberts 3-årskalassida.

Idag och igår har det varit väldigt lugnt igen med sparkarna så man inte
varit säker på om det varit sparkar eller ej man känt. Undra om det blir en
lugn tjej som Robert, man kan ju hoppas.

13 maj 2004 (26+3)

Fick en ny kur med Furadantin som jag skall äta 7 dagar 3 tabletter/dag och
sedan fortsätta profylaktiskt med en tablett/dag fram till förlossningen.

12 maj 2004 (26+2)

Idag ringde barnmorskan och meddelade att jag har urinvägsinfektion igen
🙁 och den här gången är det åter E.coli. Barnmorskan har bokat läkartid till
mig i morgon klockan 10:00, får se vad som kan göras nu då eftersom det är
återkommande hela tiden. Har haft kraftiga sammandragningar, så det var väl
väntat att det var samma sak.

Magen går verkligen i vågor och lillasyster är stark. Mycket sparkar och
det är så underbart. En liten livad tjej, risken är väl att hon blir som
mamma. En tjej med mycket energi som hittar på massor av bus och upptåg. Det
är väl då tur att hon får en stabil och lugn storebror *ler*

Nu har det varit lite kyligare några dagar, kring 10-15 grader, och inget
har blivit gjort ute. Idag kanske det blir lite gjort eftersom min mamma
kommer och hjälper till lite med vissa saker. Robert har varit riktig hostig
på nätterna och gråtit nästan varannan timme, så mycket sömn blev det inte den
här natten för någon av oss.

Mycket har jag annars att förbereda för Roberts 3-årskalas på söndag. Det
blir ett djungel- och safarikalas. Inhandlat det mesta redan men lite kvar
till i morgon eller fredag.

Vecka 26 (3 maj – 9 maj 2004)
9 maj 2004 (25+6)

Veckan som har varit har gjort mig gott och jag har fått sova relativt
många timmar till och från. Känner mig som en helt ny människa som numera kan
fungera normalt. Vädret har varit strålande och upp till 24 grader varmt. På
dagarna har jag inte orkat gör mycket på grund av värmen men lite gjort i
trädgården har det dock blivit på kvällarna när solen inte gassat lika mycket.

April (- Maj)

Vecka 25 (26 april – 2 maj 2004)
2 maj 2004 (24+6)

I natt sov jag en hel del också men inte lika långa sammanhållande pass.
Somnade nog kring 23:30 för det tog längre tid att somna utan Propavan och
vaknade första vändan vid 01-tiden. Drack lite mjölk och lade mig igen. Jag
somnade relativt snabbt efter det och inte som tidigare när man legat vaken i
flera timmar till kring 04- eller 06-tiden. Nästa vända uppe var kring
03-tiden med samma procedur, sov nog fram till 04:30. Dricka och så i säng
igen och sov denna gången fram till 07:50 när Robert kom och försökte väcka
mig. Han fick sätta sig i soffan och titta på TV:n en stund medan jag försökte
sov lite till. Jag vaknade till slut 09:20. Trots många uppvaknanden så kunde
jag sova mycket just för att jag somnade snabbt om igen.

Mer energi för en dag i trädgården. Hade dock väldigt ont i ryggen efter
gårdagens övningar. Smorde in med lite arnikasalva och efteråt så kändes det
mycket bättre. Idag blir det shopping av nya växter till trädgården och så en
del ogräsrensning och cykling med Robert.

En härlig kväll med lite grillning av entrecote och fläskfilé, med sallad
till, rivna morötter och fruktsallad till efterrätt. Smaskens.

1 maj 2004 (24+5)

I natt sov jag massor *ler* Jag tog 2 Propavan och somnade vid 23-tiden,
vaknade igen strax efter 01:00 av rastlösa ben. Usch vad jobbigt det var men
efter 2 timar hade det lugnat ner sig och så somnade jag om. Det är en biverkning
av medicinen 🙁 Sedan sov jag till strax före 07 när Robert kom in till mig
och försökte få liv i mig, som tur var fattade jag inte mycket och Ole hann
komma in och hämta honom. Sedan var de två sysselsatta till efter 10 när jag
vaknade igen 10:10. Så i natt fick jag massor av sömntimmar och känner mig
nu hyfsat pigg. Hoppas det går bra kommande natt också men då skall jag
försöka utan medicinen eller bara ta en tablett om jag inte somnar. Tar nog några nätter att komma
i balans igen.

Idag skall jag försöka komma ut och gårdagen var trevlig med orkester, brasa
och otroligt vackra fyrverkerier vid valborgsfirandet bara 200 m från oss, nära
och bra *ler*

Nu skall jag strax ut i trädgården och fixa med min lilla hjälpreda tillhands
som vill göra allt som mamma gör. Skall nog satsa på ogräsrensning idag då *s*

Oj vilken energi jag fått efter att fått sova i princip en hel natt. Jag
och Robert har varit ute i flera timmar. Jag har rensat ogräs och hjälp Robert
med cyklingen på hans 16-tumscykel. Cykeln han inte nådde ner till pedalerna
helt för bara drygt en vecka sedan och nu så cyklar han själv. Riktigt on i
ryggen har jag trots att jag stått upp och inte behövt böja mig alls och
rensat ogräset i häcken som ligger 1 m upp från gatan. Det var väl ovanan att
göra något över huvud taget. Lunchen åt vi ute på terrassen i värmen och det
blev en god ostkaka med äpple till efterrätt.

Robert och Elinor cyklade tillsammans på återvändsgatan. Trots stödhjul så
lyckades Robert välta med cykeln, fast bara när han i princip stod still och
det råkade vara lite lutning vid någon brunn åt fel håll. Det enda som det
gick hål på var byxorna, händer och andra kroppsdelar klarade sig fint. Han
kan ta sig upp och ner på cykeln själv och är duktig på att bromsa. I morgon
blir det säker mer cykling under dagen. Vi får väl se hur min kropp mår
fysiskt.

30 april 2004 (24+4)

Rapport från nattens BB-vistelse. Jag fick Flunitrazepam vid 22-tiden och jag blev
groggy som bara den och somnade efter 20 minuter. Tyvärr vaknade jag efter 4 timmar och
sedan var det kört resten av natten även om jag fortfarande var riktigt riktigt groggy
och trött. Fy farao vad sängen på BB var stenhård, jag fick riktigt ont i ryggen och
jag hade världens huvudvärk och ont i nacken också. Alvedon på det så blev huvudvärken
i alla fall bättre och en riskudde till nacken.

Snurrig i huvudet mest hela dagen idag. Kommer verkligen inte ihåg att det var
så hårda sängar på BB, förlossningssängen som jag vilade i vid första besöket var
betydligt mjukare. Låg och vände och vred på mig fram och tillbaks hela natten efter
jag vaknat fram till 8-tiden. Hoppades hela tiden att jag skulle slockna om
än bara för en liten stund.

Fick med mig Propavan hem för natten så får vi se hur det går. Det är i alla
fall en
egen skön säng att ligga i. Håll tummarna för mig i natt.

Ganska lustiga biverkningar

Vilka biverkningar kan läkemedlet ge?

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 patienter): Dåsighet (jaja men är det
inte meningen det med en sömntablett *ler*), speciellt i början av
behandlingen.

Mindre vanliga: Yrsel och huvudvärk (kan jag nog ha fått redan på grund av
sömnbristen), minnesluckor, förvirring. Muskelsvaghet, svårigheter att
samordna kroppsrörelser.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 patienter): Mardrömmar (jag
drömde att det kom in en läkare när jag sov och höll fast mig och injicerade
något som jag inte vet vad det var, det var en otäck mardröm), uppjagat
sinnestillstånd, aggressivitet och hallucinationer. Förhöjda levervärden.

29 april 2004 (24+3)

Ännu en natt utan sömn, sov kanske 2,5 timme. Var riktigt trött vid
20-tiden när jag lade Robert men kunde inte somna. Kunde inte heller sova
middag idag på dagen, det gick bar inte att somna fastän jag hade alla
möjligheter.

Har gråtit mest hela dagen, har inte fungerat varken fysiskt eller
psykiskt.

Var på akupunktur idag och sedan hos barnmorskan. Allt var ok på
lillasysterfronten men inte med min sömn, så jag fick gå till förlossningen
och träffa en läkare efter det. Läkaren ville genast lägga in mig i natt för
att jag skulle få sova, får tydligen något starkt sömnmedel som de inte
skriver ut till hemmet och sedan får jag nog Propavan med mig hem. Åh vad jag
längtar efter att få sova. Vill fungera normalt igen.

28 april 2004 (24+2)

Underbart är kort, klockan är nu 02:05 och jag sitter här igen utan någon
blund i ögonen sedan 22:30 när jag gick och lade mig. Har nu tagit en till
Tavegyl och få se om det hjälper mig att äntligen somna. Nu är klockan 02:45
och det är dags att göra ett nytt försök att sova.

Somnade kring 04-tiden och 06:30 vaknade jag igen och Robert strax efter
mig. Har inte sovit något nästan den här natten igen. Efter frukostavslut
kring 07:10 gick jag och lade mig en stund till och lyckade i alla fall slumra
fram till 08:40.

Efter en tur på stan kunde jag konstatera att de mammaklänningar som fanns
var förskräckliga och likaså kjolar de få som fanns. Hoppas det kommer
lite snyggare saker när det närmar sig sommaren.

27 april 2004 (24+1)

Wow, i natt sov jag 6 timmar i två pass om 3 timar vardera. Underbart.
Hoppas det håller i sig.

26 april 2004 (24+0)

Ytterligare en natt med lite sömn efter gårdagens natt med lite mer sömn
men inte tillräckligt. Sov kanske 4 timmar i natt. Tur att Robert är hos
mormor och morfar idag så jag kan vila. Har inte lyckats sova middag och skall
snart till läkaren. Somnar nästan sittandes här framför datorn. Tiden
går så sakta, vill att det skall vara sommar nu och att bebisen sussar i min
famn.

Jag har nu träffat läkaren. Han skrev ut Tavegyl som skall göra mig
sömnigare och somna lättare. Hoppas det hjälper. Han sjukskrev mig samtidigt
fram till förlossningen på grund av flera orsaker.

Vecka 24 (19 – 25 april 2004)
24 april 2004 (23+5)

Natten som var var knäckande igen, sov 1 timme sedan kom Robert och väckte
mig. Han sov gott i sängen bredvid medan jag fick rastlösa känslor i kroppen
igen. Det var stört omöjligt att somna om. Satte mig framför datorn en stund
igen, åt och drack och vankade runt. Kom i säng igen vid 6-tiden och så upp
vid 8. Jag kommer inte orka drygt 3 månader till känns det som nu. Fixade
frukost till Robert och sedan tog Ole med honom till farmor, så jag kunde sova
ett par timmar till. Men jag var lika däckad efter det.

Ont i hälen så det var svårt att gå hela dagen så haltade jag runt.
Magen växer så det knakar och jag
vill inte vara gravid längre jag vill ha min bebis. Det är tungt, det
spänner enormt, magen är i vägen, foglossning, smärtsamma ligament,
urinvägsinfektioner, sömnlösa nätter, nästäppa mm. I morgon skall jag
till läkaren och jag hoppas han kan sjukskriva mig, jag orkar inte mer,
fungerar inte på dagarna, orkar inte ta hand om Robert, hushållet, trädgård
och knappt mig själv…….

22 april 2004 (23+3)

Idag känns det redan bättre i bäckenet, blir skönt med en vända akupunktur
igen i morgon. Mera festande idag men det blev inte lika sent som sist *ler*

I natt kommer Ole hem från sin resa i Tyskland, skall bli härligt att ses
igen.

Lillasyster har aldrig bökat runt så mycket som i kväll, oj vad magen rörde
sig i vågor. Känns så underbart.

20 april 2004 (23+1)

Idag var det äntligen besök för akupunktur igen för bäckensmärtorna. Nålar
sattes både fram och bak. Hoppas det ger snabbt resultat. Det känns verkligen
på alla ställen nu.

Fick sådana onda sammandragningar idag också när jag år lunch på MAX.
Sammandragningarna kommer även titt som tätt när jag inte gör något men värst
blir de när jag går, kommer ganska omgående så jag måste verkligen gå riktigt
långsamt. Hoppas pillren för urinvägsinfektionen tar kål på allt för gott den
här gången. Var förbi barnmorskan på Lotsen och frågade om det kunde vara GBS,
det var det inte, den här gången var det Enterococcusbakterier.

Efter lunchen var det återbesök på specialist mödravården. Antikropparna,
titrarna, hade inte ökat. Skall lämna nytt prov om 5 veckor och vara tillbaks
om 6 veckor. Då skall vi även diskutera tid för snitt. Skönt att jag inte
behöver vänta längre än så.

Efter nattens sömnrist så var jag helt däckad när klockradion satte igång,
vet inte hur jag skall orka över huvud taget om det fortsätter så här.
Stackars Robert som inte har en mamma som kan vara mamma fullt ut just nu.
Hemmet är ostädat och jag orkar inte göra något alls. På torsdag natt kommer
Ole hem, det skall bli så skönt att få lite avlastning i hemmet.

Ja då sitter man här igen och inte kan sova från klockan 03:10, skall
försöka ta mig till sängen igen nu 04:20 och hoppas jag kan somna om.

19 april 2004 (23+0)

Idag ringde en barnmorska från Lotsen och meddelade att det fanns ett
recept till mig på Furadantin igen för urinvägsinfektion. Jaha, då var det
alltså dags igen. Inte konstigt jag har haft kraftiga sammandragningar.
Bäckensmärtorna sitter fortfarande i och vill inte ge med sig. Längtar till
morgondagen då det blir dags för akupunktur igen.

Vecka 23 (12 – 18 april 2004)
18 april 2004 (22+6)

Igår var det födelsedagsfest hos kompisen, satt stilla i nästan 7 timar
förutom när jag skulle hämta mat/dricka eller gå på toaletten. Bäckensmärtorna
kom redan under den kvällen men blev mycket värre idag. Klarar inte av att
sitta längre stunder. Det har varit svårt att göra något över huvud
taget idag. Vila var det enda. Åh varför kan det inte vara tisdag så jag kan
få akupunktur.

14 april 2004 (22+2)

Sitter här nu framför datorn igen efter att ha somnat efter 23:30 och nu så
är klockan 01:30. Robert vaknade och kom till vår säng. Jag kan inte somna om, jag hade en mardröm som jag inte
vill drömma om igen. Har uppdaterat augustisidan lite istället. Idag skall jag
på akupunktur igen och det känns bättre efter alla behandlingar. Har dock fått
lite ont igen under natten.

Pallrar mig i säng nu igen 03:00 och hoppas jag nu får sova lite till.

Nä 04:25 så var det kört igen. Sitter här framför datorn igen och fördriver
tiden. Nu är klockan 06:50 och klockan 08:15 är det dags att gå upp för att
göra Robert i ordning för förskolan. Måste försöka slumra till de sista 2
timmarna. Lillasyster verkar ha vaknat nu, hoppas hon inte håller mig vaken nu
när jag vill sova igen. Nu har även Ole vaknat för att göra sig färdig för
jobbet, solen är redan uppe sedan en stund den med. Bara Robert sover gott,
och tur är väl det stackaren som verkade ha haft en mardröm i natt han med.

Läkaren ringde aldrig på den bokade telefontiden idag så jag sökte honom
via Specialist mödravården. De lämnade meddelande och vips så hörde han av
sig. Efter att jag berättat om mina problem så ville ha ordna en återbesökstid
tidigare än den 22 april som redan är bokad. Någon barnmorska skall ringa om
ny tid så snart det går.

Barnmorskan som satte nålarna idag var samma som jag träffade på specialist
mödravården när jag var orolig och fick höra hjärtljuden. Hon var toppen och
vi pratade länge om mina sömnbesvär innan hon behandlade bäckensmärtorna.
Känns skönt med någon som lyssnar och kommer med kreativa förslag. Efter hon
tagit bort nålarna sa hon att det var ingen som behövde rummet direkt efteråt
och hon frågade om jag ville sova lite. Oja, men så kom jag på att jag hade ju
parkeringstid att passa, så i alla fall tills tiden gick ut stannade jag och
hon kom sedan och väckte mig så jag skulle hinna i tid.

13 april 2004 (22+1)

Idag lämnande Ole Robert på förskolan så jag fick mig lite sovmorgon till
ca 09:30. Känner mig lite utvilad efter så lång tid. Ringde och bokade
telefontid med läkaren för morgondagen. Hoppas han kan ge mig svar på vad jag
kan göra för att få bukt med sömnbristen.

Solade lite igen, det känns skönt och man känner sig lite piggare när man
ser sig i spegeln, när man har lite färg. Tänk vad en illusion kan göra
skillnad.

Lillasyster sparkar vidare varje dag sedan ett tag tillbaks nu.

12 april 2004 (22+0)

Idag sparkade lillasyster så mycket att det syntes utanpå och Ole kunde för
första gången känna på hennes sparkar. Han tyckte det var häftigt.

Vecka 22 (5 – 11 april 2004)
11 april 2004 (21+6)

Hela veckan och förra veckan har varit förödande för sömnen. Efter att ha
sovit från ca 23:30 till 01:30 så vaknade jag och somnade inte om förrän 06:30
igen. Vaknade klockan 10:00, som tur var så tog sig Robert en lika lång
sovmorgon.

Efter att ha firat med påsklunch hos svärföräldrarna så däckade jag i sängen
klockan 16:00 och sov till 19:00. Förstår inte hur kroppen över huvud taget
fungerar numera.

Lillasyster sparkar i alla fall så det står hej vilt till.

Mars ( – April)

Vecka 21 (29 mars – 4 april 2004)
2 april 2004 (20+4)

Idag var lillasyster riktigt sprallig i magen.

30 mars 2004 (20+1)

Morgonen börjar med att Robert säger att han mår inte bra. Det blir till
att ringa förskolan och sjukanmäla. Har tid klockan 10:00 för akupunktur och
ringer hem Ole som får passa Robert under tiden. Robert ligger apatisk på
soffan när jag åker.

Väl på motorvägen ringer Ole och säger att det var ju en bra timing för min
behandling, för Robert har precis spytt ner sig, filten och golvet i
vardagsrummet samt golvet utanför badrummet. Stackare, jag som trodde han var
bättre. Efter saneringen så sov han i drygt 3 timar.

Det kändes något bättre i bäckenet efter gårdagens vila men jösses aj vad
ont det gjorde idag när nålarna sattes. När jag sedan skulle ta på mig vänstra
skon så fick jag hemskt sendrag under vänstra foten ända ut i lilltån. Efter
mycket om och men så fick jag till slut på mig skon i alla fall. Hoppas det
känns bättre redan i natt efter behandlingen.

Robert har inte ätit mycket idag men han verkar må bättre på kvällen.

Lillasyster sparkar och buffar.

29 mars 2004 (20+0)

Natten var otroligt smärtsam för bäckenet. Det var inte bra att pyssla med
bilen som jag gjorde igår. Sov inte mycket och att sitta var det nästan inte
tal om på hela dagen, den fick tillbringas i soffan. Robert var hos mormor och
morfar så jag hade möjlighet att vila. Robert mådde bra och var pigg hela
dagen.

Lillasyster sparkar och buffar.

Vecka 20 (22 – 28 mars 2004)
28 mars 2004 (19+6)

Nasin slut och jag kunde inte sova på nästan hela natten. Panik till
apoteket i Södertälje. Eftersom jag var ensam hemma med Robert så fick han
följa med för sedan behövde vi några få saker på Coop Forum. Färdiga på
apoteket begav vi oss till Coop Forum och när jag håller på att parkera börjar
Robert gråta och gnäller -mamma. Jag parkerar snabbt färdigt och tittar in i
baksätet samtidigt som han säger att han mår dåligt. Jag ser att något är på
gång och frågar om han mår illa och vips så kommer det mesta av frukosten ut
över hela Robert. Två omgångar till so träffar bilsätet och bilbarnstolen.
Stackare. Nu gäller det att få av honom allt detta elände utan att det sprids
för mycket. Ut ur bilen och stå stilla medan jag med valiga snytservetter
försöker fånga upp en del av det i alla fall. Inte lätt. Ser ut som om det
bara är jackan och kragen på polotröjan som inte klarat sig så jag tar av det
och upptäcker till min förskräckelse att lika mycket har slunkit ner till
tröjan under och även blött ner undertröjan under den. Av med allt utom
undertröjan och så fick han låna min kofta. In med allt i bagageutrymmet och
snabbt in på Coop för att få med mjölken och yoghurten hem. Väl där inne mår
han mycket bättre och även resten av dagen.

Ole och jag hjälps åt att sanera bilen och jag kan säga att det var inte
lätt att demontera säten på Passaten som det var på Mercan, att bara dra ut
sätena. Här fick jag krypa och skruva en himla massa innan det var loss.
Tvätta med schampo och slang och sedan in i torkskåpet. Kläder och
blibarnstolsöverdrag in i tvätten. Puh, och Robert som gjorde allt för att
ställa till med andra hyss under tiden för oss för att ge oss mer jobb gjorde
ju inte saken bättre.

Sendrag under vänstra foten när jag på eftermiddagen satt i soffan och
slötittade på TV. Aj vad det gör fruktansvärt ont och inget kan man göra för
att lindra eller för att få det att sluta.

Lillasyster sparkar och buffar.

26 mars 2004 (19+4)

Jaha, då var det nästa åkomma som dök upp, kramp i västra vaden när jag
vaknade. Med Robert hade jag det bara en gång så jag får hoppas det är samma
den här gången också.

Tredje akupunkturbehandlingen och det känns redan bättre, framför allt på
natten. Somnade som vanligt på sängen under behandlingen. En stunds värme i
solariet efteråt var mera sövande och det kändes härligt.

Lillasyster sparkar och buffar.

25 mars 2004 (19+3)

Jaha, då var det konstaterat urinvägsinfektion med E.coli och jag blir då
behandlad med Furadantin i 7 dagar. Läkaren från gyn ringde och meddelade mig
resultatet samt så frågade hon vilket apotek hon kunde ringa in receptet till,
snabba ryck vill jag lova. Så nu har jag påbörjat kuren. Jag ser fram emot att
slippa alla sammandragningar för minsta lilla. Kan knappt röra mig så sätter
det igång.

Ytterligare buffar och puffar idag.

24 mars 2004 (19+2)

Idag kunde jag inte låta bli att handla lite söta kläder för en nyfödd, det
blev storlek 50/56 och upp till 62/68. Åhléns hade rea och lika så var det rea
på Mexx-kläder på Babyland.

Har idag lämnat urinprov för kontroll om det kan vara urinvägsinfektion
som orsakar sammandragningarna som är många , nästan konstanta ibland och
känns en hel del.

Fler puffar och buffar i magen idag.

23 mars 2004 (19+1)

Idag var jag på MVC igen och fick träffa min nya barnmorska Gunnel. Det
kändes bra.

SF-måttet om man jämför med när jag väntade Robert är 3 cm större än då och
redan då låg jag över övre kurvan. Jag undrar hur detta kommer sluta? Som det
ser ut nu så kommer jag få ännu större mage än då. Ojoj! Blodtrycket hade
stigit och det kändes ju bra men jag har fortfarande kraftiga
blodtryckssänkningar som kommer ofta. Fick med mig rör för urinprov som de
skall skciak på odling att lämna i morgon.

Idag var jag även på andra akupunkturbehandlingen och jag har aldrig känt
isättningen av nålarna så mycket som den här gången. Efteråt samma dag och
dagen efter så hade jag ganska rejäl träningsvärk kändes det som. Det blev
bättre dagen efter med bäckensmärtorna men efter en del handlande på stan så
känns det igen på kvällen.

Lite puffar och buffar i magen igen.

22 mars 2004 (19+0)

Sov ganska hyfsat natten som var, men då kom Robert istället in klockan
05:10 för han inte kunde hitta sin napp utan ville att jag skulle hjälpa honom
leta efter den. Jag hittade den i hans säng och sedan tror jag han somnade om
när jag gick tillbaks till min säng. Klockan 06:00 när Ole gick upp så vaknade
Robert igen och jag hoppades att han skulle få honom i säng igen innan det var
dags för mig att gå upp klockan 07:00. När jag sedan vaknade igen 07:00 och
gick upp så såg jag att Roberts dörr var öppen och han låg i sängen och
masserade kaninens öron, nej nej inte sov han nu heller så det var kört och
han fick komma upp. Stackare han som inte somnade förrän 22-tiden igår, hoppas
han sover middag idag.

Klockan 07:45 kom Roberts morfar för att passa honom medan jag åkte till
ultraljudet, hade tid 08:15) Det är bra att få tid tidigt för då är man bland
det första och det blir inga förseningar *ler* men trött var jag. Hade oroat
mig massor att det inte stod rätt till.

Väl inne på sängen med blicken fäst på skärmen i taket och videokameran i
högsta hugg så dyker den lill* upp och lever om som bara den. En liten som
sparkar som om det vore en fotbollsmatch på gång. Det sparkades mot ryggen så
det är därför jag inte känt så mycket de senaste dagarna.

Nu känns allt bra igen och oron släppte genast. Allt ser bra ut och
ultraljudssköterskan säger under undersökningen att

”här finns det inget som hänger och dinglar”

Robert skall bli storebror till en liten syster som verkar mer vild än tam
*s* kanske hon blir som mamma sin, och då är det tur med en storebror som är
lugn och stabil *ler*

Nu så skall jag gotta mig lite i videofilm en stund, so long så länge *ler*

Vecka 19 (15 – 21 mars 2004)
21 mars 2004 (18+6)

De sömnlösa nätterna fortsätter det blir många åt gången tills man är så
slut efter några nätter och sover av utmattning. I natt var jag nog vaken
mellan 03:00 och 06:00. Tidigare nätter har jag vaknat tidigare. Känner mig
väldigt orolig inför morgondagens ultraljud och jag tror att det har påverkat
mina sammandragningar att bli mycket kraftigare och ihärdigare. Kommer med
säkerhet sova än mindre natten som kommer. Tur att ultraljudet är 08:15 i
morgon bitti. Har nog inte känt några riktiga rörelser, som jag kan säga är
rörelser, på några dagar vilket inte heller gör saken bättre. Åh vad jag
längtar till när man känner riktiga rörelser flera gånger under dagern varje
dag.

En skön dryg 3-timmarssömn och vaknade strax efter 18-tiden. Hoppas jag kan
sova natten som kommer efter detta. Det var totalt omöjligt att hålla sig
vaken i soffan så jag förflyttade mig till sängen och tänkte läsa lite först,
men det var bara att glömma slocknade direkt.

Så fort man kommer åt magen så sätter sammandragningarna igång, vad kan det
bero på? Nä nu är klockan efter 21 och jag skall försöka krypa i säng igen.
Kanske jag orkar läsa lite nu och så får vi se hur lång tid det går innan jag
somnar.

17 mars 2004 (18+2)

Äntligen har jag varit på första akupunkturbehandlingen och det kändes så
skönt att ligga där så jag slumrade till lite till och från. Nästa gång blir
på tisdag och jag ser fram emot det.

Känner mig lite mör i benmusklerna efter gårdagens övningar men det är ju
bara positivt. Det var superroligt och det kommer snart att göras om igen.

16 mars 2004 (18+1)

Tur att jag fick lite sovmorgon idag och Ole lämnade Robert på förskolan.
Efter en dag med sovmorgon och en lugn stund framför TVn så var det sedan dags
att hämta Robert på förskolan och åka till Sydpolen med kompisen och hennes
jämngamla son med Robert för att bada. Bada gjorde de minsann grabbarna i
nästan 3 timmar non-stop. Att skjutsa runt de i det strömma vattnet, bland
vågor och bubblor var minsann en pärs för mitt stackars bäcken, men samtidigt
gav det lårmuskulaturen en fin träning *ler* Trodde sedan att Robert skulle
slockna så fort bilen satt sig i rullning hemåt, men där bedrog jag mig, pigg
som en mört var han tills efter den sena middagen och somnade till slut. Många
drömmar med flera uppvaknanden de närmaste 2 timmarna. Måste ha varit en
händelserik dag men jag undrar vad han drömde för det var hjärtskärande och
han satt på knä i sängen och klamrade sig nästan fast på väggen.

Idag 17 mars klockan 12:00 skall jag på första akupunkturbehandlingen och
det ser jag fram emot, får ta och krypa i säng nu igen för att orka med dagen.
Vaken i natt igen som ni ser 01:50-04:30.

15 mars 2004 (18+0)

Jag tänker ofta på att det är något fel på
bebisen. Jag har bara känt ett fåtal sparkar får ett par dagar sedan. Jag har svårt att
glädjas just nu över graviditeten. Senast i natt så hade jag svårt att sova på grund av dessa
tankar. jag har nästa ultraljudstid den 22/3. Försöker tänka positivt, men på
kvällen och natten när man ligger i sängen kommer tankarna starkare än
någonsin. Även förra veckan hade jag flera nätter med samma oro.

Ringde min barnmorska förra veckan för att jag var orolig och eftersom många av er
redan fått höra hjärtljuden mycket tidigt så frågade jag om jag i alla fall kunde få
höra nu när jag ändå var i vecka 18, men hon totalvägrade och sa att det är
för tidigt och att även när jag kommer till henne nästa gång efter ultraljudet så
är det egentligen för tidigt men då kommer hon låta mig lyssna. Det känns som
om hon inte tar mig på allvar och jag funderade på att ringa spec.
MVC på HS och fråga om jag får gå där helt och hållet även hos en barnmorska och inte bara
för läkarbesöken.

Jag ringde senare spec. MVC och fick komma in till dem klockan 13:00 för att lyssna.
Jag funderade på om
jag skall byta klinik till Oxbackskliniken i Södertälje, tyvärr så tar spec.
MVC barnmorskorna endast
diabetespatienter och liknande men hon jag pratade med var så gullig att hon gjorde lyssningen idag
ändå.

Nu är jag lycklig klart det gick att höra hjärtljuden och det var så underbart att höra, jag
brast i gråt av lycka och kan ni tänka er att den lill* satte igång att
sparka rejält när jag precis satt mig i bilen och åkt från sjukhuset. 160
slag/minut fick barnmorskan hjärtljudet till. Barnmorskan skrev även i
journalen att jag har svår obstetrisk anamnes.

Nu kan jag nog sova igen i natt och se fram emot UL på måndag. Barnmorskan
på spec. MVC har nu hjälpt mig att byta barnmorska fast inom Lotsen för
Oxbackskliniken hade fullt och tar inte emot nya. Skall träffa min nya
barnmorska på tisdag *ler*
håll tummarna att det är en bra barnmorska.

Klockan 01:45-04:50 den 16 mars

Tror ni jag sover *ler*, nej men orolig är jag inte utan hade bara sådan
lust att passa på att uppdatera hemsidan i lugn och ro när jag ändå gick upp
för att gå på toa. I morgon får jag sovmorgon för Ole lämnar Robert på
förskolan. Dagen har varit toppen sedan jag kom hem från sjukhuset och Robert
har varit på sitt soligaste humör, min underbara lilla Drutt.

Vecka 18 (8 – 14 mars 2004)
14 mars 2004 (17+6)

Förstår inte var all ork kommer ifrån, trots sömnlösa nätter med smärta och dagar då
bäckensmärtan finns men är lite mildare än på natten. Jag har ju
häromdagen köpt nya möbler på IKEA som jag först fick skruva isär där för
att få in i bilen, hem och skruva ihop allt igen och alla böcker och
pärmar in och ur hyllorna och flytta om i hela arbetsrummet. Rensat
hyllorna, lådor, skrivbord från massor av skräp, fixat nya gardiner,
papper har satts i i pärmar mm och detta bara i arbetsrummet, jag har
städat och rensat ur lådor i vårt lilla inneförråd, även de i köket har
skåp och lådor rensats, det har rensats i sovrumslådor och nattygsbord,
dammsugits, skurats, torkats i större delen av huset.

Kvar att göra närmaste dagarna är nya gardiner till Roberts rum, rensa
lådor i hans rum, gå igenom ca 200 par babyvakter, rensa bland gamla
prenumerationer på diverse tidskrifter, rensa i sömnads- och måleriskåpet,
uppdatera min hemsida Nells Hälsorum mm jag vi får väl se om orken finns
kvar för att göra allt detta som är kvar.

Det känns i alla fall som om man börjat boa redan nu *ler* och det är underbart.
Mycket skall fixas innan nästa kommer, för sedan lär det inte bli tid över
med två underbara barn att bara njuta av *ler*

11 mars 2004 (17+3)

Ännu en dag på stan i jakten på mer underkläder och hittar några
saker till. Hittade även ett par urläckra jeans med low cut i midjan, men hur
lätt är det att prova ett par normala icke mammajeans när man har en enorm
mage, även om det är en low cut? Fick försöka klämma in nedre delen av magen i
jeansen så gott det gick, resten vällde ut över knäppningen, och sedan
föreställa mig hur smal och fin jag blir till hösten igen *ler* Det blev ett
par jeans med hem också, så då har jag nu ett mål framöver att ta mig till
efter bebisen anlänt.

Idag är jag nästan 100% säker på att jag kände sparkar, de var ganska
kraftiga. Har nog inte känt fjärilen i magen utan mest de rejäla sparkarna som
kommit idag. Det kändes underbart. Jag räknar ner dagarna till nästa
ultraljud.

10 mars 2004 (17+2)

Hela dagen gick nästan åt att hitta nya underkläder, 15 BH-ar med in i
provhytten och kanske ingen eller en med sig ut ur hytten. Butik in och butik
ut. Det slutade med att jag till slut hade med mig två stycken hem och några
tillhörande
trosor till det. Har fått byta upp mig ett par storlekar i kupa redan nu,
undrar hur mycket mer det blir när jag ammar. Gud vad skönt att slippa de som
klämmer och det känns varje dag som om man skall få mjölkstockning redan
nu (har i och för sig aldrig haft det men kan nog tänka mig att det var nära
tills nu). Har ingen stor storlek från
början men det känns ju inte helt fel nu att få köpa lite nytt och göra sig
fin under i lite större storlek. Passade även på att köpa två tröjor, en t-shirt och en tunika på
H&Ms mammaavdelning. Lite somriga rosa och ljusblå. Passade även på att
prova de snygga sommarbyxorna till som jag beställt från Rowells *ler* h vad
jag längtar tills det blir lite varmare och man kan ha de kläderna på sig.

Magen växer och de drar och gör ont när jag ligger på sidan utan att palla
upp magen. Kan fortfarande sova vissa stunder på magen och det gick inte så
här länge med Robert om jag inte missminner mig. Då fick jag ligga på sidan
redan väldigt tidigt.

Idag känns det som det kan vara små rörelser i magen ändå, varför skall det
kännas då osäkert, men jag tror det är rörelser. Det känns mer än det gjorde
häromdagen och mest när jag sitter framför datorn, som nu. Det ilar med värk
även ner i högra benets ovansida. Inte är det skönt och inte vet jag vad det
är. Bäckensmärtorna har nu kommit på nya ställen mot högra benet mer, kanske
har det koppling till den strålande smärta jag känner ner i benet just nu.

Natten som var sov jag inte mycket under. Hoppas jag kan sova lite i natt,
jag blir helt slut annars.

8 mars 2004 (17+0)

Wow ,vad häftigt precis när jag höll på att svara
på ett inlägg på föräldranätet angående att ha moderkakan i framväggen och rörelser så känner jag något
konstigt i magen. Jag lyfter på tröjan och tittat på naveln och den putar ut
rejält och åker in, putar ut igen rejält och åker in flera gången precis som
om någon drog i navelsträngen som ett rullgardinssnöre och det kännes häftigt.
Inga andra rörelser känns bara naveln som drar och det spänner lite i magen på
vänster sida om naveln.

Vad häftigt det börjar om igen…… *flinar stort*

Vecka 17 (1 – 7 mars 2004)
7 mars 2004 (16+6)

Nu är jag osäker om det var rörelser eller inte jag känt för det har varit
kolugnt sedan dess. Nu känns det mer som om det var 10% chans att det var
sparkar än tvärtom. Jag har inte kunnat sova de senaste två nätterna.
Några få timmar utspridda har det blivit. Det har bara varit stört
omöjligt att somna. Gjorde i ordning citronmelisste och somnat direkt efter
det men sedan har jag vaknat igen och inte kunnat somna om på nytt. Kan
ju inte dricka te hela natten då blir det en massa toalettbesök som väcker mig
istället.

Jag har även haft lite problem att sova på magen dessa två nätter,
kanske det är det som också hjälper till lite att jag inte kan sova, men jag
tror nu även det kan bero på att jag längtar efter sparkar eller att det är
dags för ultraljud igen. Jag känner mig lite orolig för bebisen i magen.

Bäckensmärtor och ligamenten gör ont och det är jobbigt. Vill ha tid
till akupunkturen nu. Får ringa barnmorskan på tisdag när hon är tillbaks och
höra hur det gått.

1 mars 2004 (16+0)

Idag är jag mer säker på att det är första rörelserna jag känt, men är
fortfarande osäker, kanske med 90% säkerhet att det var bebisrörelser. Det
blir spännande att se om det känns mer under morgondagen. Jag som trodde att
jag kanske känt rörelserna redan tidigare har nu insett att det var tarmarna
som spökade med sådan verklig känsla att det kunde vara bebis. Men med tanke
på hur det kändes och hur lätt bebisen var så är det ju omöjligt.
Bäckensmärtorna är fortfarande jobbiga, hoppas jag får en tid för akupunktur
snart så det inte hinner gå lika långt som förra gången. Jag vill så gärna
komma igång med promenader och just nu är det omöjligt.

Februari

Vecka 16 (23 – 29 februari 2004)
29 februari 2004 (15+6)

Kände jag någon rörelse idag eller var det något annat? Det kändes
verkligen mystiskt när jag på kvällen satt framför datorn. Åh vad tiden går
långsamt, jag längtar till nästa ultraljud.

Vecka 15 (16 – 22 februari 2004)
21 februari 2004 (14+5)

Natten som var var en tung natt med bäckensmärtor. Jag som trodde att jag
skulle klara mig längre eller helt från bäckensmärtor, men det var kört. Dagen
tillbringade jag rännandes runt och handlade tillsammans med Robert och mina
föräldrar. Det blev bara värre och värre och till slut kunde jag knappt stå på
benen. BM är ledig på måndag så jag måste ringa på tisdag och kolla när jag
tidigast kan komma på akupunktur. Det var min räddning förra gången, då jag
fick bäckensmärtor i runt vecka 28 och kryckorna var ett faktum. Redan efter
andra behandlingen kände jag mig bättre och efter 6 behandlingar var jag
smärt- och symptomfri. Det kom inte tillbaks alls efter det, förrän nu då
andra graviditeten och då med råge redan i vecka 15.

18 februari 2004 (14+2)

Tur att ultraljudet var bokat på morgonen, jag hade haft svårt att vänta
till eftermiddagen. När jag låg på sängen för undersökningen bultade mitt
hjärta hårt, jag var så nervös att den lill* inte skulle leva längre. Det
första jag ser är en stor vit orörlig massa utan något pickande hjärta. Jag
tycker det ser konstigt ut och samtidigt inbillar jag mig att det är fostret
och att något har hänt. Mitt hjärta stannar nästan. Efter ca 30 sekunder så
flyttar läkaren på ultraljudet och jag ser något som ser ut som ett foster som
plötsligt spritter till, och där, där är hjärtat som pickar. Åh vilken
lättnad.

Vi hade med ett videoband och fick nästan allt inspelat. Läkaren gick
verkligen in på detaljer i undersökningen. Han tittade på stor- och
lillhjärnan, njurar, njurbäcken, mage, tarmar, navelsträng, händer, fötter,
ryggrad, öron, mätte huvudet, kontrollerade hjärtats kammare och flödet mellan
kammarna, med mera, det var så spännande.

Till sist frågade jag om han kunde se vad det var. Han sa att det kunde
vara svårt om fostret inte ville visa sig för tillfället men vi hade turen och
det syntes tydligt vad det är för en liten som bor i min mage. Men det kommer
vi hålla på ett tag till. Han sa att det
var väldigt tydligt i det här fallet och visade oss hur han såg det. Eftersom
han är specialist på att se detaljer på ultraljud så var han helt säker och
han berättade även hur det annars skulle sett ut om det var motsatta könet. Åh
vad roligt det är, nu vet vi och vi får väl se framöver på nästa ultraljud om
det stämmer väl med vad vi fick veta idag. Då blir det till att fundera över
lite fler namn, vi har två förslag och behöver då två till. Förra gången för
tre veckor sedan var det för tidigt att se för då såg båda könen likadana ut
än så länge.

Jag är så lycklig och jag kan nu slappna av lite mer än vad jag gjort
tidigare. Nu skall jag njuta av graviditeten, men jag kan lova att jag kommer
längta till nästa ultraljud som blir i slutet av mars.

Jag längtar till de rejäla sparkarna så man känner hur det lever om varje
dag.

17 februari (14+1)

Idag hade jag inget illamående, så det verkar ha varit något tillfälligt. I
morgon är det ultraljud igen och jag tror jag kommer få svårt att sova. Har
haft konstigt ont i magen till och från och inbillar mig det mesta, att det
inte står rätt till. Ja det är inget jag kan göra utan bara vänta till
morgondagen.

16 februari 2004 (14+0)

Idag kom den med en rejäl kraft, illamåendet talar jag om, och hjälp vilken
fart jag hade in i badrummet och upp med toalettlocket. Jag gjorde allt för
att hålla emot, jag avskyr att kräkas och det fungerade. Sedan klarade jag
inte av att hålla mig upprätt utan fick gå och lägga mig i sägnen. Fy farao,
jag vågade inte röra mig. Men efter en kvart var det för tyst i huset och jag
var tvungen att gå upp för att se vad för hyss Robert hittade på. Och minsann,
var han inte och rotade i ett skåp där han inte får rota. Illamåendet var lite
bättre men det satt i hela dagen. Vågade knappt äta något.

Vecka 14 (9 – 15 februari 2004)
9 februari 2004 (13+0)

Senaste nätterna har min tid, och inte bara min tid utan även vännen Beas
tid, upptagits av konstruktion och design av den här hemsidan. Hur skulle jag
fixa detta utan Beas hjälp.

Idag så känns det som rejäl träningsvärk i nedre delen av magen igen och
det känns lite tungt. Fler kraftiga hugg kom vid ett par tillfällen och de
känner jag igen från när jag väntade Robert. Känner mig även trött men det kanske inte är så konstigt när
man sitter uppe till allt mellan 02:00 och 04:00. Nä i kväll måste jag i säng
tidigt.

Vecka 13 (2 – 8 februari 2004)
5 februari 2004 (12+3)

Första besöket på specialistmödravården avklarad. Det tog bara 15 minuter.
Jag kommer som det ser ut nu förlösas på Huddinge sjukhus 2-3 veckor
innan beräknat förlossningsdatum. Det innebär ett planerat snitt i
graviditetsvecka 37 eller 38, vilket blir under sista två veckorna i juli. Det
låter bra för min del. Jag fick med mig provremiss som skall tas den 15 april
och veckan efter den 22 april så skall jag på återbesök. Under tiden går jag
som vanligt hos barnmorskan på mödravården i Södertälje men alla läkarbesök
sker på Huddinge. Jag passade även på att kontrollera mitt Hb vilket jag nu
fått upp till 124-174. Har ätit Niferex, folsyra, leverpastej, blodpudding och
dricker nässelte.

Januari

Vecka 12 (26 januari – 1 februari 2004)
31 januari 2004 (11+5)

Idag är det PUB-kväll med tjejerna, bebisens första utekväll. Pia, Lillan
och Lisa kommer först förbi hos oss för att värma upp och käka lite. Det är
Micke Sprängsten som spelar, så det blir nog en skoj kväll och vi får hoppas
att bebisen gillar samma musik som mamma sin. Får se hur det blir med
avslöjande idag då, för nu är det oundvikligt med den stora putande magen som
blivit.

Pia var den fösta som kom och jag avslöjade att det bodde en liten i min
mage. Det var så roligt att få dela med sig av nyheten, äntligen och Pia som
gissat på mig varje gång någon gravid hemlis skulle avslöja sig. Vi bestämde
oss för att se hur lång tid det skulle ta för Lillan och Lisa att se min mage.
Det spelade ingen roll hur mycket jag sprang runt, inte såg de magen inte, och
till sist så satt vi alla ner och åt och drack vin. Jag fyllde på glas efter
glas till mig själv. Efter en stund så säger Pia – Nell har inte du något att
berätta? – JAG, va näe vad skulle det vara *fniss* och så fortsatte vi tills
Pia ryckte ta i mig och ställde mig upp från stolen så magen fångade allas
blick. Lisa slängde sig över mitt vinglas och luktade och utbrister förvånat –
Det är ju vin!! – Ja det är ju vin, alkoholfritt vin! varar jag *asgarv*
Diskussionerna sätter igång och vi fortsätter avnjuta vin och mat.

Eter mat och dryck så blev det dans på puben och mera mat, i alla fall för
mig, revbensspjäll med potatissallad och bröd. Det fanns lite utrymme kvar i
magen trots allt.

Nu vet även flera och även blivande farbror Nico med flickvännen Sandra.

29 januari 2004 (11+3)

Idag promenerade jag med Robert en runda runt villaområdet och gick förbi
hos Pia. Vi stannade till och hälsade på. Medan barnen lekte så satt Pia och
jag i soffan och snackade allmänt. Frågan om hur det går för oss dök upp och
jag var tvungen att snabbt komma på något vettigt att svara, vill ju hålla mig
till på lördag med att berätta. Jag svarade att det är inget än men barn skall
de bli förr eller senare. Vi pratade vidare om hur olika låg tid det kan ta
även från barn till barn och Pia berättade hur det var för dem. Jösses vad det
var svårt att hålla sig nu då. Tur jag hade en stor bylsig vintertröja och
kunde sitta sö magen försvann.

28 januari 2004 (11+2)

Ultraljudet så bra ut. De gjorde ett Nupp-ultraljud och resultatet var bra.
Läkaren var försenad och för varje minut som han var försenad så steg oron att
något inte var bra. När ultraljudet genomfördes så tog det en stund innan jag
såg hjärtat picka och mitt hjärta stod under tiden stilla tills jag fått det
bekräftat att den lill* lever. Sedan var det ett nöje att se denna underbara
miniatyr.

27 januari 2004 (11+1)

På kvällen så spände det rejält över hela magen men mest på höger sida. Det
känns ömt ända upp till revbenen som när jag var höggravid med Robert och han
sprakade på revbenen. Jag fick även en enorm smärta i höger skuldra och axel
som strålade ut i armen. Det visade sig att jag även svullnat upp på skuldran
där det normalt är en grop. Tur man har arnika massageolja, Ole fick ge mig en
genomkörare och det hjälpte en hel del. Tidigare när vi promenerat så kände
jag ryggvärk, hoppas det inte är foglossning på gång.

Vecka 11 (19 – 25 januari 2004)
25 januari 2004 (10+6)

Igår var jag med om en chockartad upplevelse som kunnat sluta illa för
Robert, mig och magen. Kan inte tala om det mår så fruktansvärt dåligt. Idag
ringde jag specialistmödravården för att få veta hur en chock kan påverka
fostret och graviditeten. Det skulle inte vara någon fara sa de.

Magen har nu vuxit ytterligare och jag ser fram emot nästa ultraljud på
onsdag. Tankarna att något skall vara fel finns fortfarande kvar och dyker upp
till och från. Idag tog hela familjen en lång härlig promenad och tankarna
skingrades tillfälligt igen.

20 januari 2004 (10+1)

Idag var det dags för tandläkarbesök igen. Usch vad jag avskyr att gå till
tandläkaren. Nu har jag gått med en värkande tand i drygt två år och vi har
kommit så långt att tandläkaren skall göra en krona åt mig. Nästa fredag skall
den sättas dit nu skall det förberedas och den skall sedan tillverkas.
Bedövningen tog som tur var på en gång.

Idag är en jobbig dag när tankarna mal och oron är stor. Jag vill inte
förlora den lill* Känner som elektriska stötar på vänster sida i livmodern och
mår dåligt. Kanske jag ringde barnmorskan i morgon, nu måste jag sova för
lill*ns, Roberts och min skull.

Vecka 10 (12 – 18 januari 2004)
16 januari 2004 (9+4)

Idag ringde Mike till Ole för att prata bil men avslöjade samtidigt att de
väntar sitt första barn i september. Vad roligt. Ole avslöjade förståss inget
om vårt lila pyre i magen.

15 januari 2004 (9+3)

Idag ringde barnmorskan med resultat från min blodgruppering, det visade
sig att jag har antikroppar som jag troligen bildat under förlossningen med
Robert. Efter jag slutat amma och Robert var 1 år så var jag till
blodgivarcentralen igen för att återuppta blodgivning. Eter några veckor kom
beskedet att jag bildat antikroppar och inte får ge blod mera. Min första
fråga var om detta hade någon effekt för mig i framtiden vilket jag fick ett
nekande besked på. Hm, det stämde visst inte. Jag har bildat Rh anti-C och Rh
anti-e. Fick besked att detta i värsta fall om än det är ovanligt kan ge
fostret i magen anemi och blodtransfusion genom navelvenen kan bli aktuell
senare i graviditeten. Från vecka 24 håller man koll på fostret och behövs
blodtransfusion så sker detta varannan vecka fram till förlossningen och
eventuellt kan barnet efteråt behöva byta blod. Detta hände tydligen mig när
jag föddes på 3e dagen så skickade jag till Karolinska sjukhuset för blodbyte.
Jag var förgiftad av bilirubin pga. anemin. Barnmorskan skickade remiss till
specialist mödravården på Huddinge sjukhus och Ole måste lämna blod för
blodgruppering.

Jag har känt ett väldigt diffust illamående i hela kroppen

13 januari 2004 (9+1)

Idag var jag och Robert på besök hos Lillan och Viktoria i deras nya
lägenhet. Jag har gett mig den på att jag skall hålla mig från att berätta så
länge det går, vi får väl se när det inte går längre och hur avslöjandet går
till. Svårt är det i alla fall att inte gå med ett jätteleende och tänka jag
vet något som du inte vet.

12 januari 2004 (9+0)

Idag var det första ultraljudet. En liten rackare på 22 mm. Allt så så här
långt normalt ut. Vilken underbar känsla att se det lilla hjärtat arbeta och
en liten figur som sprattlade runt. Samtidigt fanns oron att något kunde vara
fel. Många tankar far runt i huvudet. En bild fick vi med oss hem på den lill*

Vecka 9 (5 – 11 januari 2004)
7 januari 2004 (8+2)

Det börjar bli svårt att sova och hela nätterna tillbringas med
toalettbesök varannan timme. Vad det måste vara högtryck i blåsan.

6 januari 2004 (8+1)

Idag bar det av till Tom Tits med Annika & Birk och Ola, även Cattis ,ed
Janne, Sol & Liv var med. Oj vad jag fick smyga med att dra upp de fortfarande
lite för stora mammabyxorna hela tiden. Hade inget annat att ha eftersom de
vanliga byxorna klämmer så fruktansvärt över magen. 3,5 timmar hade barnen
fullt upp med att utforska allt. Det är så svårt att hålla sig från att
berätta om magen jag vill ju skrika ut min glädje.

Vecka 8 (29 december 2003 -4 januari 2004)
2 januari 2004 (7+4)

Idag åkte jag med Robert till Nickis Äventyrslek i Täby. Robert roade sig i
hela 3,5 timmar innan vi begav oss hemåt. Många var det från vb-01 som anslöt
sig till träffen.

Det var Pia med Elinor, Robert & Mange, Lisa med Emma & Pontus, Sara med
Ludvig, Lydia & Robin, Nadja med Sunniva & Jiri, Marie med Emil & Moa,
Anna med Max & väninna, Ann med Lovisa, Erik och kusinerna, Wiveka med Kalle &
Birk, Carina med Hugo & kaffebönan i magen (det var första träffen och det var
roligt att träffa dem), Cath med Alfred och Sandra kom sent med vänner strax
före jag och Nadja skulle lämna. Av dessa så är det bara Nadja och Sara som
vet om att jag är gravid. Det var svårt att inte säga något när Wiveka fråga
mig – Du som har koll på allt, vet du vilka hemlisarna är? Åh vad skulle jag
säga, jag fann mig snabbt och svarade, nja ett par tre kanske jag vet vilka
det är, men det kan jag inte avslöja.

På Coop Forum ville Robert sedan fortsätta åka rutschkana och klättra. Där
träffade vi mormor och morfar.

Magen känns lite obekväm med lite lätt träningsvärkskänsla. Växer nog på
rejält nu.

1 januari 2004 (7+3)

Nu har aptiten ökat igen och magen putar. Måste ta mig i kragen och äta mer
frukt och grönsaker. Idag behövde jag verkligen sova middag men Robert vägrade
och använde mig som studsmatta istället. Trött som bara den orkade jag inte
göra ett endaste dugg idag. Gick med pyjamas hela dagen.

Anja ringde och frågande mig vilken dag jag var på nu då? Oj vad jag blev
tagen på sängen, nu gällde det snabbt att hitta kalendern och börja räkna ut
när jag skulle ha mens nästa gång om jag nu inte var gravid. Det tog tid och
som tur var gjorde Robert något så jag blev tvungen att avbryta samtalet och
be om att få återkomma. Senare på kvällen hörde jag av mig till Anja igen och
nu hade jag hunnit räkna ut när mensen skulle komma, det blir till helgen.
Anja köpte det, pust vilken tur.

November – December

31 december 2003 (7+2)

Ole jobbar så jag och Robert firar nyår själva. Nyårssupén bestod av
kalvsylta, pulverpotatismos, tomat och saltgurka. Låter det inte gott?? Till
vickning blev det lite alkoholfritt bubbel och chips med dipp. Fast dippen
användes mest till att doppa alla sina tåg och tågvagnar i och för att sedan
köra runt med den på vardagsrumsbordet medan jag diskade för ett ögonblick.
Hela dagen har varit fylld av bus och inte en stund har sakerna varit säkra
från Robert. Det hälldes apelsinjuice över bordet i hans rum och över
kassaapparaten. Robert vägrade sova utan ville absolut vara med när raketerna
sköts. Vi tog en vända ut vid midnatt och umgicks med grannarna. När vi kom in
igen så slocknande Robert nästan omgående och som länge dagen därpå.

30 december 2003 (7+1)

Idag var vi på inskrivning på MVC. Jag har känt mig konstant yr en längre
tid nu. Det visade sig att blodtrycket var lågt, 99/67. Hb var i alla fall
fint = 136.

Jag har upptäckt att jag måste äta många små mål under dagen för att hålla
blodsockernivån i balans.

Vecka 7 (22-28 december 2003)
28 december 2003 (6+6)

Idag gick jag på promenad med Robert, Lillan & Viktoria och Pia & Elinor.
Gissa om jag gått med ett leende på läpparna hela tiden och var orolig för att
jag skulle se helt knäpp ut för det. För vem går och ler stort hela tiden? Åh
vad jag gäspade emellanåt och jag gjorde allt för att dölja tröttheten och
leendet så det inte skulle avslöja mig.

Magen spänner fortfarande som en ballong och redan nu ser jag nog ut som
jag gjorde i vecka 10-11 med Robert. Tur det är vinter så jag kan gömma magen
under bylsiga tröjor.

Strax före midnatt kom ett riktigt snöväder igen. Hoppas nu snön stannar
resten av vintern, det blir så mycket ljusare och renare.

27 december 2003 (6+5)

Idag var dagen som jag känt mig som mest trött. Sov middag i ett par timmar
men var lika trött igen efteråt. Livmodern verkar bara på rejäl tillväxt, nu
har jag som träningsverk. Magen syns redan rejält, men är det julmat eller
annat?

26 december 2003 (6+4)

Idag firade vi annandag jul hos mina föräldrar. Det vankades anka med
bullar på ånga, mums. Jag fick en liten släng av illamående när jag ätit
frukost men det försvann på en halvtimme, annars har jag inte mått illa alls
det var första gången. Det kom en kort våg på kvällen också när jag skulle
sova men även den gick snabbt över.

25 december 2003 (6+3)

Idag firade vi juldagen hemma hos svärföräldrarna, de hade fått reda på att
vi ska ha ett barn till men Oles bror och hans flickvän visste inget. Tur att
svärmor gjort mat som jag kunde äta utan att det skulle vara misstänksamt.
Svärmor hade dock lite svårt att smygviska med mig hela tiden om bebissaker,
kan hon inte bara vänta med det var min tanke.

All snö hade regnat bort och jag har varit till sjukhuset på morgonen och
opererat mitt eländiga nageltrång på stortån. Passade på att få Hb kollat =
126, det är ok

23 december 2003 (6+1)

Cottage Cheese (lite pinsamt). Jag undrar vad det är för
konstiga flytningar/sekret som blir som finkornig keso som kommer när vi har sex? Finns det
någon bra förklaring till detta? Jag har ju inte detta normalt utan det
verkar vara ett graviditetsfenomen och det utgör som tur är inget problem under
själva akten om man säger så. Troligen svamp om jag får göra en gissning. Jag
har i alla fall fått mer sexlust nu än innan graviditet

Vecka 6 (15-21 december 2003)
15 december 2003 (5+0)

En vecka med de flesta tankarna kring julförberedelserna. Har inte tänkt så
mycket på att jag är gravid förutom den 15 december då det kändes overkligt
och jag köpte ett graviditetstest till i smyg för att kontrollera att jag
verkligen är gravid. Jodå plustecknet fanns där och jag fick även erkänna för
Ole att jag gjort ett test till.

Vecka 5 (8-14 december 2003)
13 december 2003 (4+5)

Känner mig tröttare än vanligt och kryper i säng redan 21:30. Annars så
känner jag inget förutom lite svullen mage. Träffade Lillan med Viktoria i
centrum och tittade på Luciatåget där. Det var så svårt att inte berätta om
den stora glädjen med positivt graviditetstest.

12 december 2003 (4+4)

Molvärk och det känns som mensen är på väg men ändå så finns det tecken på
att det kanske ändå inte är så. Stickningar i livmodern och bröstvårtorna har
börjat ändra färg och fått gåshud samt så känner jag lukter väldigt starkt,
främst avloppslukter. Idag när jag gått upp plockade jag fram en
gammal ÄL-sticka som jag hört skulle kunna användas för jag ville inte slösa
på gravtestet än. Visst blev det två tydliga utslag. Två mörka blå streck.
Vågade jag tro på detta, var jag verkligen gravid? Jag ringde och hörde med
tillverkaren och berättade om testen och vad jag hört. Jo sa kvinnan i
telefonen, när man kontrollerar graviditet mäter man hCG och vid ägglossning
LH, men det är så att även LH stiger om man blir gravid, men du skall göra
ett riktigt graviditetstest för att vara säker. Sagt och gjort med en rädsla
att det skulle bli negativt ändå så gjorde jag ett CB-test. Hann inte ens
lägga ifrån mig stickan förrän det visade ett starkt utslag att det var
positivt. Jag var verkligen gravid men jag har fortfarande svårt att tro det.

Med ett leende på läpparna kunde jag gå och vara med på Roberts
Luciafirande på förskolan. De små luciorna, tärnorna, stjärngossarna,
pepparkaksgubbarna och tomtenissarna var så söta och duktiga. Robert var en
michelin-stjärngosse.

Vecka 4 (1-7 december 2003)

(3+0 – 3+6)

Vecka 3 (24-30 november 2003)

(2+0 – 2+6)

Vecka 2 (17-23 november 2003)

(1+0 – 1+6)

Vecka 1 (10-16 november 2003)

(0+0 – 0+6)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Familjelivet i Järna