Aliettes födelse

Förlossningsberättelse från när Aliette kom till världen.

Aliette var beräknad till den 16 augusti men jag hade ett planerat snitt
inbokat redan den 27 juli på Södertälje sjukhus.

Här kan du även läsa min graviditetsdagbok från graviditeten med Aliette, följa mina MVC-besök, se hennes BVC-besök, läsa hennes dagbok eller titta på bilder.

Natten mellan den 8 och 9 juli 2004

Jag vaknade av att jag hade ont i magen. Trodde det var ligamenten som spökade för att magen blivit ännu större. Försökte bulla upp magen på flera olika sätt för att lindra det onda men det hjälpte inte. Testade att sätta på mig maggördeln för att hålla magen mer på plats så det inte skulle dra så mycket i ligamenten. Inget hjälpte jag vandrade runt lite i huset och satte mig framför datorn en stund men det ville inte ge med sig. Återvände tillbaks till sängen
och försökte sova men det var svårt. Vid 06-tiden så började jag fundera lite över det onda och insåg att det faktiskt kom regelbundet. Kanske man skulle ta tid på det hela och jag upptäckte att det var knappt 3 minuter mellan det onda. Oj, värkar kanske, men inte redan väl, det var för tidigt för det? 😀

9 juli 2004

Försökte vila lite till men vid 09-tiden så började tankarna om förlossning komma och jag bestämde mig för att ringa förlossningen för att fråga om jag kunde göra något för att minska värkarna, för det var ju inte dags att föda än på ett tag, trodde jag 😀
De frågade om det var första barnet och det var det ju inte och då tyckte de att det var dags att åka in för en kontroll.

Men först måste jag ju packa, för BB-väskan var ju så klart inte packad och så måste vi ju äta frukost. Ja det var ok, men jag fick inte äta frukost för barnmorskan utan skulle vänta med det om det skulle bli snitt idag. Ok, så jättehungrig var jag ju inte och lite hade jag ätit under natten vid 02-tiden ändå. Så några timmar kunde jag nog klara mig på det.

Klockan var vid 11-tiden när vi hade lämnat av Robert hos mormor och morfar och kom in till förlossningen på Södertälje sjukhus ca 20 minuter senare. Jag behövde inte vänta så länge på att bli undersökt och de trodde definitivt att idag skulle det bli bebis men inte på Södertälje sjukhus, för de snittar inte förrän i vecka 35+0 och jag var enligt de i vecka 34+3. Läkaren ringde till Huddinge där de har neonatalavdelning, men där var det fullt, likaså på Karolinska. Det blev Södersjukhuset och Sachsska som hade lediga platser på neo. Det blev till att vänta på ambulanstransporten. Bebisen var i alla fall i huvudläge och välinställd enligt läkaren och cervix var uppmjukad och förkortad samt öppen
för fingertoppen.

Medan jag väntade och värkarna fortsatte gick jag i korridoren och gungade under värkarna. Det var skönare och värkarna kändes då mindre onda. Men oj vad barnmorskorna blev oroliga och sade åt mig att sitta still och vänta, ville inte att jag skulle sätta igång värkarbetet mer 🙂 Väntan blev bara 30 minuter tills ambulansen kom.

Ambulansfärden var en upplevelse i sig. Fy vad det var hemsk fjärdring på den bilen då och det var deras nyaste ambulans. *ler* Huga vilket elände. Och svängarna skall vi inte tala om, med en mage som stod rätt upp som en alptopp vid färd rakt framåt, men som vid svängarna rycktes med åt än det ena och än det andra hållet och ibland
samtidigt med en värk. Fy vad det kändes och jag försökte hålla magen still med en hand och höll i mig i bilen med den andra medan jag flåsade mig igenom värkarna.

Hade mellan värkarna en riktigt trevlig konversation med amulanspersonalen och barnmorskan som följde med. Kunde heller inte låta bli att titt som tätt fråga  – var är vi nu? Åh vad jag längtade fram och ur ambulansen. Transportbåren var i alla fall mycket bekväm och tur var väl det mitt i allt 🙂 Komplimanger för flåset fick jag också 😀

Klockan var kring 13-tiden kom vi in till förlossningen på Södersjukhuset. Vi blev hänvisade in på ett förlossningsrum. Jag hade fortfarande inte ens fått dricka en droppe vatten och jag var främst så otroligt törstig och det enda jag kunde tänka på var att få dricka vatten. Jag som normalt inte är någon stordrickare och framför allt inte vatten, var desperat efter vatten. På väggen vid fotändan av sängen satt en tavla med texten – en förlossning är ansträngande därför måste man dricka mycket (eller något sådant) och det gjorde ju inte saken bättre att se den framför näsan hela tiden 🙁

Ca 13:10 kom barnmorskor och läkare in för att undersöka mig. De kontrollerade om jag är öppen, cervix var fortfarande mjuk och förkortad och jag var öppen endast för fingertoppen. Kontroll av blodtryck, puls och temp gjordes och så sattes första CTG:n.
De satte in den förhatliga PVK:n som jag har så svårt för och jag hade även skrivit i mitt snittbrev att den skall bort så snart den absolut inte är nödvändig. De gjorde korstestning av mitt blod på grund av immuniseringen.

De bestämde att värkarna skulle försöka stoppas eftersom bebisen är prematur och jag fick 13:35 Bricanyl.

13:45 togs CTG:n bort och värkarna hade blivit något färre och lite mildare men det gjorde fortfarande ont och de var mer varierande i styrka. Fosterljudet var 135. Det blev till att flåsa vidare.

14:30 kopplade de till CTG:n igen för att bedöma sammandragningarna. Det var mera mensmolvärk i ryggen och sammandragningarna är som vid förra CTG:n. Jag fick en dos Bricanyl till och de tog en urinodling samt vaginalodling på grund av mina frekventa urinvägsinfektioner. Fortsatte flåsandet och CTG:n hade dock en positiv sida, man kunde följa värkarna och bearbeta de bättre när man såg när de skulle komma och hur starka de verkade bli.

15:23 kopplade de bort CTG:n igen och sammandragningarna hade återkommit tätare igen 3-4 minuters mellanrum. Äntligen fick jag dricka ett litet litet glas vatten, åh vad gott det smakade och jag lät små klunkar strila ner genom strupen. Tänk att jag kunde tycka att vatten var så otroligt gott 😀

17:40 så hade värkarna ökat igen och cervix var kortare och jag var fortfarande i princip sluten. De gjorde ett ultraljud för att säkerställa att barnet låg med huvudet neråt och jag fick 17:45 en omgång Bricanyl till. Innan jag  fick flytta till
BB för att försöka sova under natten så blev jag äntligen bjuden på mat, det var sprödbakad tork med potatis och ärtor. Åh vad jag åt med andakt och njöt varje tugga. Det skulle tas blodtryck igen innan jag skickades upp och det visade normala värden.

18:20 så fick jag flytta in till BB och fick först dela rum 1 med en annan kvinna. Hon hade familjen på besök där så någon vila blev det inte. Efter en timme eller så kommer en barnmorska och säger att jag skall få ett eget rum, åh vad härligt, hoppas jag kan sova igenom natten då. Hon hjälper mig med flytten till rum 13.

10 juli 2004

Fy vilken lång natt igen. Värkarna var jobbiga och jag räknade varje timme som gick tills jag kände att nu kanske de hade haft skiftbyte och dagens läkare kanske fanns på plats. Fortfarande så törstig och hungrig på nytt.

06:30 kom en läkare för att kontrollera mig efter att jag bett om det hos en barnmorska. Värkarna hade återkommit kraftigare igen och tätare. Nästan ingen skillnad i cervix och öppning nu heller, åh vad dessa jobbiga pinvärkar är hemska och ingen nytta gör de. Bebisens huvud var i bäckeningången.

Den här natten hade jag ju heller inte kunnat sova utan flåsat mig igenom den också. Jag hade fortfarande inte fått äta eller dricka mer än det glas vatten som jag fått dagen innan. Jag kände mig mycket matt. Läkaren sa att hon skall se till att det planeras ett snitt idag. om värkarna skulle bli tätare skulle jag säga till.

11:23 Sammandragningarna fortsatte med ca 10 minuters mellanrum, skönt var det att intervallet ökat ingen mellan sammandragningarna. Nu hade de i alla fall gett resultat och cervix är utplånad och jag hade öppnat mig 2 cm. Huvudet var fortfarande i bäckeningången och var uppskjutbart. Nu skulle jag inte behöva lida mer utan de ville att jag skulle få sova en stund före operationen och jag fick Ketogan. Lycklig och förväntansfull var jag när jag väntade på att det skulle verka och jag kan säga att värka gjorde det för det hjälpte inte alls och någon sömn var det inte att tala om alls. Nä lillasyster hade visst bestämt sig för att jag skulle få lida och att ut skulle hon.

Vid 14-tiden kom en barnmorska in och sa att nu behöver jag bra vänta 30 minuter tills narkosläkaren kommer och att det sedan är dags.

14:57 har äntligen narkosläkaren varit här och jag fick äntligen flytta över till förlossningen och operation.

15:20 befann jag mig i operationssalen och jag fick tillfälle att med läkarna prata igenom mina önskemål som jag hade nerskrivna i snittbrevet som jag tog med mig. Strax därefter låg jag på operationsbordet. Spinalen de satte i ryggen gick som smort att få dit, visst stack det till rejält men det var helt överkomligt med tanke på de värkar jag hade,  och sedan var det bara att lägga sig ner och vänta på att de skulle sätta på mig alla elektroder och saker samt vänta tills Spinalen tagit. De tippar på operationsbordet och det känns som jag skall trilla av, helmysko känsla och de får sätta fast mig.

Plötsligt slog det mig och jag får en enorm panikkänsla. Jag blev livrädd, tänk om de skulle börja skära i mig innan Spinalen fått sin verkan? Jag börjde gråta och frågade dem hur lång tid det tar innan den verkar, för jag tyckte att mindre än 5 minuter inte skulle räcka. De lugnade mig och gjorde en test först med en spritad kompress som kändes kall där jag hade känsel, det lugnade mig något men inte helt för det är ju på djupet de skall in och skära inte på bara i huden. De sa att de hade en test till och så tystnade de. Efter några sekunder så frågar läkaren om jag kände något, nej svarade jag. Det skulle du definitivt ha gjort om du inte var bedövad. Nu kände jag mig helt lugn nu fick de sätta igång och skära i mig.

15:33 startade operationen. Jag vet inte vad det innebär att blåsan var uppdragen och en annan läkare fick ta över med att lösa adherenser först. Det fanns massor av fostervatten som forsade ut med blod och Ole fick dra upp fötterna när det kom. Moderkakan ville inte lossna spontant utan de fick ta loss den i bitar. Det står även i rapporten om Adnexa hö ov med mörkare partier med utseende som gammalt blod, benignt utseende. Om någon vet vad detta innebär så vill jag gärna veta. Annars så får jag vänta till återbesöket. Den här gången blödde jag bra 700ml.

15:41 föddes lilla Aliette och hon skrek på en gång, inte mycket, jag fick se henne över skynket under ca 10 sekunder sedan sprang de iväg med henne och Ole följde med. De tog ett navelsträngsprov på grund av min immunisering. Det visade sig att hon var påverkad och behövde behandling. Hon var mycket kall när hon föddes, bara 34 °C och fick läggas på värmebädd. Mer om detta i Aliettes dagbok.

Kring 16-tiden ihoplappad med vicrylsuturer flyttades jag till uppvaket för övervakning tills Spinalen skulle släppa. Jag fick ett eget rum med utsikt över vattnet och Globen samt en egen TV. Kändes lite lyxigt. *ler* De kopplade dropp för att jag inte skulle få vätskebrist med tanke på hur mycket  jag druckit senaste dygnet *ironi*.

Det gjorde susen törsten blev inte så enorm längre och jag fick ett par glas vatten att dricka också. Jag låg och försökte vifta på tårna men inget hände. Men efter ett tag när jag försökte röra på benen såg jag hur de plötsligt rör sig fram och tillbaks i sidled. Känslan var så otroligt konstig för jag kände inget i benen utan såg de bara röra sig med min tankekraft 😀 Ytterligare lite senare kommer stickningarna och jag kände att jag kunde böja upp knäna och vifta på tårna. Då ville jag därifrån omgående och kallade på sköterskan. Visst var jag redo att få lämna och klockan var 17:30 Det tog bara 1,5 timme till skillnad mot 4 hemska timmar förra gången.

17:10 Min livmoder var väl sammandragen.

18:10 så flyttades jag över till BB och vi tog en sväng förbi neo så jag fick träffa vårt lilla underverk. Hon var så liten men ändå så stor, hon var så vacker och underbar. Äntligen fick jag se mer av henne än bara en skymt av ansiktet kikandes fram ur ett täcke.

Min första begäran sedan när vi kom upp till rummet på BB var att få fikabrickan, jag var utsvulten och även törstig. Ole fick ordna med ett par smörgåsar extra till mig för att jag skulle bli nöjd och mätt 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Familjelivet i Järna