Etikettarkiv: Djur

Det var den mest gigantiska jag någonsinn sett!!

Barnen kom upp springande på kvällen vid läggdags och ropar i munnen på varandra och visar med händerna hur stort något är utana tt säga vad det enda de klämmer ur sig är du måste komma ner och titta, den är så här stor!!

Minn första tanke är ju att det måste vara en spindel och frågar. De svarar inte på min fåga utan bara säger bara att jag skall komma ner till Roberts rum. Linda blir nyfiken av deras uppståndelse och följer med de ner och jag känner att jag måste väl hänga med men är förberedd på att se en spindel.

När Linda går in i Roberts rum så hör jag hennes kommentar om hur stor den är och Ole står redan där nere och njuter av uppståndelsen över spindeln. Jag tog mod till mig och tittade in i rummet på väggen upp mot taket och ser då den mest gigantiska spindel jag någonsin sett när det gäller husspindlar. Den var så stor som min handflata och jag kände paniken sköt i hööjden, hjärtklappning, tårarna kom och jag flydde ut i allrummet och skakade i ett hörn. Jag stannade inte i Roberts rum så pass länge att jag såg den i mer detalj som de andra gjorde och sedan tydligt beskrev för mig, käkarna o.s.v. Jag såg bara en enorm kropp och äckliga ben sedan flydde jag. Sedan när Ole mosat den med toffeln kunde de heller inte låta bli att kommentera hur mycket mos det blev på väggen…

När Ole sedan lagt Robert så hittar han även en mindre spindel i hans säng. Hur skall jag kunna sova i natt och jag förstår framför allt inte hur Robert kan sova i sitt rum längre… Jag kommer drömma om gigantiska spindlar i natt :-(

Nu skall alla fönster och dörrar hållas stängda!!

Kantarellycka

Tog en liten sväng till kantarellstället och hittade en hel del. Gick sedan vidare till ladugården för att kolla in bondens nya kattungar och på vägen dit hittade vi fler kantareller, en aspsopp och några sandsoppar. På vägen hem gick vi och höll koll på andra sidan av vägen och hittade fler kantareller och till sist gick vi förbi stugan och hitta några till på en 500 m sträcka med skog.

Till lunch blir det pannkakor till barnen och abborre från igår till mig och Ole med svampsås (den svampen som inte är kantareller). Jag har inte bestämt vad jag skall göra för middag än med kantarellerna till. Det alternativen jag har just nu som skall grillas är Lammfärsburgare med kantareller eller Kycklingfilé med ruccola, mozzarella och parmaskinka med kantarellsås till. Tror det lutar åt kycklingen idag och hamburgarna i morgon till middag. Så kom Ole in och meddelade att han skulle in till centrum och handla, kräftor :-) Jag är sugen på de Småländska färska kräftorna men det får bli en annan dag.

20-årsjubileum

Vad tiden går fort. Idag för 20 år sedan så förlovade vi oss, jag och Ole på Sala Thai i Stockholm. Detta skedde endast 29 dagar efter vi blev ihop :-) Fast när det gäller tiden som vi blev ihop är vi inte överens om. Ole räknar från den 1 december 1990, det var då vi gick på vår första ”dejt” om vi nu kan kalla det för det. Han och min lillebror följde med och tittade på när jag hade basketmatch och efteråt så åt vi pizza :-) Det var egentligen inte förrän under februari och mars som vi började umgås mer och åkte på kompisresor till Sälen ett antal gånger. Vi var ut och dansade någon gång i Södertälje, på Avenyn som det hette på den tiden och jag blev uppvaktat gång på gång med blommor och vid ett tillfälle med en låt som han skrivit text och musik till själv. På den tiden spelade han mer piano än det blivit på flygeln här hemma senaste åren.

Första 10 åren så reste vi en hel del, bilade mycket i Tyskland och Österrike. Vi bodde till en början i min 1a på 44 kvm på Stenkullevägen 9 i Nykvarn då Ole låg i lumpen på KA1 (Vaxholm). Det blev en del turer även dit ;-) Jag hade en undulat som hett Karlsson.

När han var färdig med lumpen så flyttade vi in i hans 2a i Fornhöjden och där skaffade vi katt (1991), Bond och Napoleon. Bond dog för 2,5 år sedan drygt 17 år gammal. Napoleon dog för ung, bara 12 år, troligen förgiftad. 1994 så hittade Ole några kattungar, två levde och de andra var döda. De fanns inne på Scania Hovsjös område ute vid några lastpallar. Vi tog hand om dem och Missy blev 15,5 år gammal och syster Smulan är nu 16,5 år och mår väl. Hon har alltid varit skygg men senaste 3-4 åren så är hon väldens keligaste som gärna hoppar upp i sängen och tar plats och buffar för att få gosa. Även i Fornhöjden hade vi Undulater, Karlsson som blev minst 12 år gammal, Lollo, Nisse, Lilli och Lilli. Lilli den första blev fångad av Bond en gång, men Bond var så liten så när jag jagade honom så släppte han fågeln fri. Ingen skada skedd men sedan dess var aldrig fåglarna lösa med katterna i närheten. Katterna älskade att ligga och sova ovanpå burarna.

Efter 6 år med pluggande, jobbande och gnetande och vi levde på 3-kronors matlådor så sparade vi ihop till starten av bygget av vårt hus i Nykvarn som vi flyttade in i 1997. Det blev ett enplanshus från Modulent på 120 kvm på Stallbacksvägen 5 i Nykvarn. Där träffade vi våra goda grannar som byggde sitt Modulenthus samtidigt, Yvette, Anders, Anna och Pontus. Även om vi inte bor grannar längre så är de för alltid våra världens bästa grannar. Det var mycket slit men tomten då vi sållade bort glas från hela matjorden som vi sedan täckte marken med. Jorden hade först skrapats ihop från ytan och lagts på hög.

2001 kom Robert så äntligen till världen, och hade jag fått bestämma själv så hade vi haft barn redan vid 25. Men äntligen så var han hos oss och det var en tuff början då Ole fick ta många långa promenader med Robert i vagnen. Förlossningen kom igång på övertid och tog ca 3 dygn och slutade med akutsnitt. Den rackaren satt fast.

2004 kom sedan lillasyster, Aliette. En bestämd dam som inte ville vänta på sig som storebror, utan tittade ut redan 5 1/2 veckor för tidigt. Hon var stor för att vara tidig. Undrar hur stor hon blivit om jag gått tiden ut med henne, drygt 4,2 kg om hon följt kurvan. Vi fick tillbringa första tiden på SöS neonatalavdelning och Ole pendlade medan jag fick stanna kvar med Aliette. Jag längtade hem och efter 9 dagar så var familjen återförenad.

2005 på hösten gick flyttlasset till Järna, till Skyttens väg, där vi bor kvar än idag. 2008 så fick vi tillökning igen i familjen och det var Roberts katt Findus som är en knasig men ändå gullig katt. Han hittar tyvärr på för mycket rackartyg som skapar extraarbete.

För tillfället är det nu en period då vi inte ser så mycket av varandra, vi jobbar en hel del, tränar och tävlar en hel del, skjutsar barnen på alla deras aktiviteter och så vidare. Men barnen blir snart större och klarar sig mer på egen hand så då hoppas vi på lite mer vuxentid tillsammans. Nu är livet ett pusslande. På lördag är det fest på Skogshöjd som SSS arrangerar som tack för hjälpen för tv lyckade tävlingar, Junior-SM och Masters-SM, och då har vi lånat ut barnen till farmor och farfar så vi kan ha en kväll och förmiddag för oss själva. Det ser jag fram emot.

Idag kom Ole hem med en jättebunt tulpaner. 20 trodde jag men inte då, det var 50 stycken. Du gillar ju tulpaner sa han. Ja då har du väl köpt för kommande 30 år också ;-) Så nu är rummen fyllda med tulpaner.

Förbannade getingar

Jag har utrotat två jordgetingbon under senaste två veckorna vid två av våra murar. En vid dammen och den andra mot gatan. Jag tog innan dess kål på ett gäng i ett bo under taket vid balkongen på övre våningen. Jag har också slagit ihjäl ett stort antal tyska, svenska och rödbandade getingar och det verkar aldrig sina. Tur att jag hade kvar sprayen från tidigare, från Anticimex, när jag utrotade jordhumlor i häcken. Radar är långt ifrån lika effektiv som den sprayen från Anticimex.

Aliette blev getingstucken hemma förra veckan, hon blev getingstucken idag när hon och Robert spelade krocket ute och jag blev getingstucken idag när jag satt och rensade svamp.

Efter min tjänsteresa till Oskarshamn på morgonen och jag kommit tillbaka till Kersebo vid 12-tiden så möter jag en tjej som precis blivit getingstucken på armen. När jag sedan på kvällen satt själv och rensade svamp så trillade något ner i glipan mellan toppen och byxorna varpå jag stoppade dit handen och viftade till. Kände inget som skulle kunna ha trillat dit och blir lite fundersam. Efter ca en minut så börjar det brännas vid ena knogen på vänsterhanden, ungefär som när man bränt sig på en brännässla. Kanske det var en humla var min tanke och jag vänder mig om och försöker se något på stolen men ser inget, inte förrän jag reser mig upp så ser jag en slö geting som ligger där och vrider sig. Det börjar värka mer i handen och jag funderar över hur snabbt det går innan man märker om man är allergisk mot getingstick eller inte. Första gången jag blev getingstucken i mitt liv var jag 6 år gammal och det här var min andra gång, 35 år senare. Ingen annan reaktion dök upp förutom att det blev lite mer svullet och gjorde något ondare några timmar framöver, men med Combodoron så lade det sig sedan och det ömmar nu bara lite grann om jag rör på det. Aliettes behandlade bett varken syns eller känns det heller längre.

Bromsar och hästflugor är också elände som gärna ger sig på mig. Även Robert har blivit stucken av något som vi inte vet vad det var, men det var ett rejält betthål. Själv får jag enorma, tennisbollsstora och knallröda, utslag med rejäl klåda av bromsbett. Hoppas det inte blir mer i år.

Småländsk nötkreatur på rymmen

På vägen tillbaka från Oskarshamn där jag varit på tjänsteresa för en provmontering så råkade jag ut för något överraskande, komiskt och lite läskigt samtidigt.

På vägen tillbaka till Kersebo (Vetlanda) från Oskarshamn där jag varit på tjänsteresa under förmiddagen så bromsade bilen framför mig hastigt in och även jag fick bromsa in. Jag hade precis kommit ur en kurva och såg först inte vad bilen framför bromsat in för men misstänkte att det kunde varit rådjur, för jag hade själv på vägen till Oskarshamn fått sakta ner för ett flertal rådjur längs med vägen. Men det var inte rådjur den här gången utan en hel hord med nötkreatur- kor, kalvar och ungtjurar. De tog sig kors och tvärs över vägen, de hade rymt från vänster och var nyfikna på de andra korna som gick i en hage direkt på höger sida av vägen. Bilen framför mig åkte vidare så snart den tagit sig förbi bilarna och själv kändes det olustigt och läskigt att bara lämna platsen obevakad med lösspringande djur på en 90-väg. Jag hittade en busshållplats bara 15 m längre fram där jag parkerade bilen och slog på varningsblinkers. Jag klev ur  bilen och funderade på vem jag skulle ringa, 112 eller vad? Under tiden kom en annan bil från mitt håll som jag varnade och kvinnan i bilen frågade om jag ringt någon. Nä, jag visste inte vem jag skulle ringa.

Det kom en traktor som körde in bakom mig och jag gick till honom för att kolla om det var ägaren. Kvinnan åkte vidare och mannen i traktorn trodde sig veta vems djur det var och skulle ringa polisen för hjälp. Själv tog jag mig mot djuren och försökte fösa de tillbaka till sin sida av vägen och de flesta gick först tillbaka där jag såg en öppning i en hage. Sedan såg jag att sidorna var öppna och att det bara var taggtråd mot vägen. Inget som håller djuren inne precis, de måste ha kommit från någon annan stans längre bort från vägen.Djuren tog sig sedan ut igen på andra sidan och över vägen igen. Ibland var vägen tom och djuren stod i diket bland buskarna, osynliga för bilisterna som kom och jag fick ställa mig på vägen och varna så de hann sakta ner och upptäcka faran i tid. Vissa djur tog sig tid och stod kvar på vägen ibland framför bilarna och ville inte flytta på sig. Vissa av djuren var gigantiska och med min ko-skräck så höll jag mig på avstånd när de stod på vägen. Det gick lättare att mota de mindre mer rädda djuren.

Efter nästan en halvtimme så kom ägaren med en man i sällskap. De kom i en pickup och parkerade på den vänstra sidan i diket och klev ur med en varsin hink med foder och ropade på djuren. De flesta följde genast med men inte alla, några få stod kvar på vägen och en ko började kissa på vägen och hade ingen brådska alls att flytta på sig. Efteråt sniffade hon på sin efterlämning och glodde på bilarna med förare tills medhjälparen kom och schasade henne och två till vidare mot ägaren och hagarna längre bort. När vägen var rensad från djur så kunde trafiken fortsätta på vägen och jag begav mig hemåt med några bilder från händelsen med mig. Det var lite komiskt trots allt och allt gick ju bra den här gången. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag, med min ko-skräck, skulle fösa kor på en landsväg i Småland.

Tranorna har återvänt

Vi som haft det lugnt några dagar nu har åter fått uppleva tranornas trumpetande tidigt på morgonen, idag 06:38 vaknade jag av oväsendet. Jag som hoppats att de hade lämnat Pärlängarna för gott. Har jag sovit väldigt djupt de tidigare dagarna så jag inte märkt tranorna eller har de varit borta? Troligen var de borta ett tag, för grannen hade heller inte hört eller sett dem. Som tur var hörde jag bara ett trumpetande kort innan jag sedan somnade om när de tystnat. Vet inte om det var deras sista föreställning för dagen här, om de fortsatte senare eller lämnade kort därefter.

Någon som vet hur länge tranor stannar på ett och samma ställe innan de drar vidare?

Tranorna är kvar

Ole hörde aldrig tranorna den första natten men de nästkommande två så fick han uppleva dem han också. Själv klarade jag mig från att höra dem då men det berodde nog mest på att jag somnade sent, var helt däckad, så jag hade nog min djupaste sömn när tranorna satta igång. Den 14 juli så hörde jag dem redan strax efter 05:00 när de trumpetade ute på fältet. Trodde inte att de satte igång förrän om en timme egentligen. Men ack så fel jag hade. De strosade så lugnt på fältet och lät så smått till och från. De verkade även ha en inställd klocka för vid 05:00 så lät de och sedan var det lugnt till vid 06-tiden. Det blir spännande att se om de sätter igång igen vid 07-tiden.

Jag undrar hur länge tranorna tänker stanna kvar, för det börjar bli ganska så jobbigt på morgonen. Antingen så står jag ut med väckning antingen 05:00 eller 06:00 för att de sedan trumpetar en och två timmar senare igen eller så stoppar jag in öronproppar och får ont i öronen av det istället. Det går att ställa klockan efter tranorna, de är så punktliga vid varje heltimme. Jag har nu även filmat dem och filmsnutt kommer. Tänk vad två tranor kan ställa till för så många på morgonen. Grannarna är inte så förtjusta i tranorna de heller. Hoppas de är borta i morgon!

Bryskt uppvaknande

Efter att ha kört hem från Vetlanda igår och fixat här hemma med packning, tvätt och annat så var jag redo för att få en härlig sovmorgon för att vara utvilad när jobbet börjar i morgon.

Klockan var strax efter 06:00 och jag vaknade upp med ett ryck som om jag hade fått en hink kallvatten hälld över mig. Ljudet som skar genom luften var omisskännlig och jag försökte undantränga tankarna som genast hade tagit mig tillbaka några få år till en semester i Vetlanda. Där vaknade jag också upp av detta genomträngande ljud strax efter 06:00 då jag sett fram emot en lång sovmorgon. Men nu, liksom då, hade vi fått besök av tranor. I Vetlanda handlade det om 10-12 tranor och här var de bara två, men ack vad de skränade. Efter en stund tystnade de och jag hoppades att det bara var tranor på genomfart. De höll på i drygt en timme tills jag gick ut på balkongen för att fota dem, men det blev inte bra så när jag tog mig ut på gräsmattan istället så var tranorna på väg bort från alla nyfikna morgontrötta grannar.

Jag försökte få några bilder, men det var svårt då tranorna redan var på flykt. Men de fastnade till slut. Jag hoppas innerligt att de inte är kvar i morgon.

Här är några länkar med tranors läten. De vi hade var mer enträgna och trumpetande.

Tranor 1, Tranor 2, Tranor 3