På förmiddagen åkte hela familjen till Scania (mitt nya jobb sedan i slutet av maj) där det var öppet hus för dem som jobbade på R&D (Research and Development). Det var fullt med folk och många bekanta stötte vi på. Det första vi gjorde vara att hoppa på bussen, efter 30 minuters väntan, och fick åka en vända på provbanan där vi fick se vad lastbilarna gjorde där. De körde på skakbana och de gjorde bromsprov i full rulle och även körde på två hjul och ett litet stödhjul i cirkel. Vi fick åka i branta backar, den brantaste bussen tog sig upp för hade 16% lutning. Sedan blev det fotografering med värmekamera och man kan säga att jag hade kallast näsa och säkert den längsta också i familjen Efter det blev det fiskdamm, mat, glass, lådbilsåkning, barnen fick ballonger som man gjort figurer av och tittade runt på olika pågående arbetsdemonstrationer.

Efter 2,5 timmar var det dags att åka till Järna och springa Järnaloppet. Först ut var Robert 13:47. Han hann knappt få av sig långbyxorna och ge sig ut på fotbollsplanen förrän starten gick. Allt var verkligen rörigt och de stackars killarna som skulle springa 2,8 km var det bara en som hittade rätt. De andra fick springa 3,3 km. Man beslutade att ha två vinnare, han som vann 2,8km och den första in efter 3,3 km.

Regnet öste ner hela dagen och alla som sprang var leriga och våta. De som tittade på var en del också våta. Robert var långt efter klungan som sprang iväg, även hans kompis  Matthieu. Men när det var dags för målgång som hade Robert bland 23 till deltagare lyckats kämpa sig upp till en slutlig 5:e plats. Han hade garanterat haft bättre placering om han fått chansen att vara med från starten. Det känns eländigt att de inte hade organiserat tävlingen bättre i år. Förra året hade man gemensam uppvärmning innan. Att ha förlöpare för de yngre hade också varit bra. Robert var nöjd men ändå lite ledsen att det gått som det gått. Han har lagt ner mycket träning på löpningen. Vi skall se till att han har rejäla löparskor och bra löparkläder till nästa år.

Ut som nummer två var Aliette och jag 14:17. Aliette skulle springa 400 meter. Det var många barn och vi väntade tålmodigt på startflaggningen. Aliette ville springa utan att hålla handen och det var full fart ut. Efter halva sträckan märkte jag att hon tappade orken något och tog tag i min hand. Det blev lite mer fart. Det fanns en annan liten tjej som jag tror är ett år äldre än Aliette och hon tog sig förbi hela klungan av flickor och pojkar som startade samtidigt. Aliette kämpade sig mot målen och genom de djupa pölarna och slutade på en 7:e plats av 28 stycken. Mina och Aliette skor var genomvåta redan vid starten, för gräset var som en mosse. Efter utdelning av påsar med frukt, dryck, godis och en medalj runt halsen åkte vi hem för att byta om till torra kläder.

Sist ut var Ole 15:45. Han värmde upp i regnet och startskottet gick. Det var fler klasser som sprang 15:45, damer elit 5 km, herrar motion 5 km, Damer motion 5 km, Pojkar KM22 5 km och säkert någon till.
Tiden gick och vi väntade och väntade, och redan efter 18 minuter eller så kom det en yngling med stora steg in i mål, det var killen i KM22-klassen som var överlägsen för det tog ett tag till innan damerna elit började trilla in efter en. Ingen Ole i sikte och någon herre till dök upp som jag visst missat. Sedan såg vi Ole skymta långt bortom alla fotbollsplaner. Jag sa till Anneli som refererade löparna att det här är verkligen något Ole hatar, regn och lort. Anneli kunde inte låta bli att i högtalarna meddela hur glad och lycklig Ole såg ut. Det var sista loppet som gick och vi väntade en lång stund för att få ut resultatet från kanslit. Först fick vi vänta in de sista två som saknades, ett par där kvinnan hade sprungit över 600 lopp och mannen hade väl 8 gånger kvar till sitt 600:e lopp. De kom promenerande in hand i hand i mål. Det tog nog ca en timme innan de var i mål, så väntan var lång. Så dags för besked och vi följde med till kanslit och fick till slut besked att Ole hamnat på 2:a plats. Han var nöjd och det tycker jag han skall vara. Sedan bar det av hemåt där vi satte igång bastun och njöt av värme under kvällen och tittade på film tillsammans och det var skönt att komma hem till ett nystädat hus.

Förra årets resultatlista

Klass 5 Stora knattar P Födda 2000-2001 0.9 km

Placering Startnr. Målgång Namn Klubb/Ort
1 125 Stefan Emmesjö Järna SK
2 129 Carl Widenholm Saltsjö-Duvnäs
3 119 Eskil Wiilson Järna
4 139 Mattias Gröndahl Järna
5 131 Tobias Ljung Vagnhärad-Sund
6 126 Victor Olsson Järna SK
7 121 Henrik Flodström Järna SK
8 117 Axel Vikberg Järna
9 140 Max Eriksson Hölö
10 134 Hugo Andersson Tullgarn, Järna
11 123 Lucas Ledin Järna SK
12 120 Axel Stenros Järna SK
13 136 Max Karlsson Järna SK P-00 Fotboll
14 116 Albin Wiggberg Hölö
15 124 Philip Deemus Järna SK
16 133 Adam Neideman Järna SK
17 159 Ismael Dalby/Martinovsky Järna
18 138 Robert Hellberg Järna SK Friidrott
19 130 Sebastian Andersson Södertälje
20 127 Wincent Norman Järna SK
21 122 Kasper Karlsson Järna SK
22 137 Jonathan Lundell Nynäs IK
23 118 Calle Grusell Järna
24 135 Noa Söderlund Järna

Årets resutlatlista

Idag var det dags för det årliga Järnaloppet. Vädret var inte det bästa men det var uppehåll. Robert var på topp och riktigt sugen på att springa. Han har pratat om Järnaloppet länge.

Robert tog glatt emot sin nummerlapp och jag fick fästa den på magen. Annat var det med Aliette, vi fick lura av henne jackan och jag fick smuggla dit en nummerlapp på ryggen.

Innan loppet blev det väntan, inte så lång som tur var och kompisen Anton i blått bredvid skulle också springa. Antons pappa filmade.

När det var dags för pojkar födda 2000-2001 såg det ut så här. Robert hade fått nummer 138.

Först lite uppvärmning

Väntar på startlinjen, alla gör sig redo. De skall springa 900 meter.

På upploppet är den en kamp mellan fem killar.

Den femte killen till höger börjar tappa greppet, men Robert hänger på de andra fyra.

Robert känner att trycket ökat och slänger ett öga på sina motståndare.

Jag peppar Robert och han lägger in en högre växel och spurtar snart ifrån motståndarna.

Stolt kille med medalj runt halsen. Robert ser redan fram emot nästa års lopp och vill träna på väg till påsutdelningen.

Även Aliette ville springa, trots att hon varit sjuk och fortfarande inte var så pigg. Hon fick springa med de födda före 2001 och de sprang 400 meter. Även jag fick springa med dessa 400 meter och hålla henne i handen och vi sprang faktiskt hela vägen.

Efter målgång väntade i kön för medalj. Aliette var trött men lycklig.

Aliette visar stolt upp sin medalj och sin nummerlapp som hon fortfarande inte vet att hon har.

Efter loppet blev det varmkorv och så påsutdelning. I påsen fanns lite godis, äpple, en dricka och en badboll. Robert ville inte vara med på bild mer så han gav mig en ful grimas.

Båda barnen ser fram emot nästa års lopp och nu har Ole lovat att träna med Robert. Det är nog lite för sin egen skull också