Ole har införskaffat en ny arbetsdator och jag hade redan igår påbörjat att installera det han behöver på den. Vad jag glömde var att föra över favoriterna och Outlook-mailen. Så på kvällen skulle jag föra över filerna på samma sätt som jag alltid gjort när jag fört över dessa filer till andra datorer. Favoriterna var inga problem men den förbannade pst-filen trilskades konstant. När jag exporterat filen och skulle importera den fick jag bara felmeddelandet att filen inte var en pst-fil När jag exporterade så exporterade jag den som en pst-fil, så vad var problemet? Det slutade med att ibland så gick det när jag tog folder för folder på en sticka och rensade stickan mellan gångerna jag förde över och ibland så var filen trasig så jag fick reparera den innan det gick att importera. Knasigt och hela pst-filen var inte större än 385 MB.

Det riktigt klantiga kom sedan efter ett par timmars stillasittande. Jag skulle resa mig upp och gå från arbetsrummet. Det var fullt med datorutrustning på golvet, 3 stolar i arbetsrummet, en kartong på golvet och två träningsväskor, så det fanns inte mycket plats att sätta fötterna på. Ner med vänster fot i golvet och så nästa steg lite längre bort bland datorutrusningen med höger som då plötsligt bara viker sig under mig. Jag hade inte märkt att foten hade domnat bort. Tar stöd med vänster fot på knasigt ställe så jag tappar balansen igen och reflexmässigt sätter ner höger fot igen som knakar till och viker sig åter igen och jag brakar in i bokhyllan. Jäklar vad det smärtar och jag skriker till. Ole kommer rusande och undrar vad som händer och det börjar snurra i huvudet på mig av smärtan. Han bär mig till sovrummet och skaffar snabbt arnika från badrummet och bandage. Efter en stund har jag samlat mig och bandagerar foten och blöter med arnika. Ole hämtar under tiden ett par kryckor som jag har sparat sedan många år tillbaka efter alla basketstukningar.

När bandaget börjar torka tar jag och lindar upp det och ser att på utsidan av foten mellan vristen och tårna så har jag en stor blå golfbollsstor bula. På med mer arnika, både flytande i bandaget och som gelé direkt på stället. Hoppas det ger med sig på ett par dagar.

Findus tycker det är jätteskoj med kryckorna och biter i gummipropparna när jag går, vilket ökar risken för att jag skall snubbla rätt över honom. Att de är superhala på det lackade parkettgolvet gör ju heller inte saken lättare. Jag får spendera tiden mest i sängen med en bra bok och foten i högläge. Tyvärr så åker Ole till Småland med jobbet i morgon och kommer inte förrän på onsdag eftermiddag/kväll. Själv får jag ringa jobbet i morgon och meddela att jag inte kan komma. Får se på tisdag eller onsdag om det går, kanske kan lifta med någon från Järna. Jag som har en del att göra innan jag nästa vecka går på semester.